Joakim Tholén fastslår att grekerna slagit in på en ”ödesdiger väg av splittring och osolidariskt slöseri” (VT 26/1). Med detta syftar han på att de övergivit de partier som låtit arbetar- och medelklassen betala kapitalismens kris genom att lydigt ställa upp på trojkans (EU, ECB och IMF) brutala svältpolitik. Istället har över 40 procent av befolkningen röstat på den radikala vänstern som lovar slut på välfärdsslakten.
Låt oss titta på vad detta ”osolidariska slöseri” innebär. Syriza har lovat el och vatten tillbaka till de över 300 000 greker som nu i flera år saknat detta. De har också lovat att höja minimilönerna till 586 euro för ungdomar och till 751 euro för vuxna. Momsen på eldningsolja och livsmedel skall nu sänkas från skyhöga 24 procent och kollektivavtal skall återinföras. Tänk vilket osolidariskt slöseri, inte behöver greker el eller lön som går att leva på?
Tholén menar i sin visdom att grekerna genom att säga nej till attackerna går tillbaka till den ”politik som försatte landet i kris från första början”. Krisen är alltså ett isolerat grekiskt problem. Att stora delar av Europa befinner sig i mer eller mindre samma situation tycks ha gått honom förbi. Att detta beror på att politiker har pumpat in ett okänt antal miljarder i bankerna för att rädda dem efter krascherna på andra sidan Atlanten 2008, är givetvis inte heller värt att nämna.
Låt oss titta mer på vad trojkans politik faktiskt inneburit. 2013 levde fyra av landets elva miljoner invånare under fattigdomsgränsen och medellivslängden har sjunkit med tre år. Självmordsstatistiken har fördubblats sedan 2009. En tredjedel av befolkningen saknar helt sjukförsäkring och kan därmed inte ens föda barn på sjukhus. Många sjukhus har stängt och de som finns kvar saknar ofta mediciner. Allt fler barn kan inte vaccineras. Arbetslösheten ligger på över 25 procent och är uppe i hela 60 procent bland ungdomar. Kort sagt, grekerna har pressats tillbaka till en levnadsstandard på samma nivå som under 1940-talet det vill säga under nazi-Tysklands ockupation. Fortsätt på denna väg, utbrister den solidariske och ansvarsfulle Tholén!
Karl Marx skall ha sagt att klassintresset aldrig ljuger. Detta stämmer både på Tholéns ledarsida och i grekernas röstande. I flera år har de med stor uthållighet slagits för att försvara sig. Sammantaget har man hållit 30 dagars generalstrejk. Nu gäller det att arbetarrörelsen hindrar Syriza från att luras av illusioner om Europas kapitalister och de politiker som företräder dem. Vägen framåt är inte lätt och för seger krävs solidaritet från arbetarrörelsen i alla länder. Samtidigt som vi här i nord fortsätter vårat arbete för människovärde, frihet och jämlikhet hoppas vi på spanjorerna som står på tur.