”Inför vår herre är vi alla smålänningar”, skrev en gång Zacharias Topelius och menade att egentligen var ingen av oss något speciellt. Fast egentligen är ingen smålänning. Under tidig medeltid bestod det som nu är Småland av tolv små landskap, dock med en egen biskop i Växjö, för att sedan delas på tre län.
I slutet av 1800-talet blev landskapet ”mörkaste Småland” en stockkonservativ obygd som i mycket stod emot den modernisering som svepte över resten av landet. Så ser det definitivt inte ut idag. Småland är idag Sveriges internationellt kanske starkaste platsvarumärke efter Stockholm.
Tack vare två globala fenomen som så starkt betonade just det småländska; längst ner i sydväst hela världens heminredare IKEA från Älmhult och längst upp i nordost hela världens sagotant Astrid Lindgren. Trots att de representerar två olika hörn i landskapet så har de definierat det småländska som klurighet, envishet, enkelhet, redighet kombinerat med ett starkt sinne för affärer.
Visst finns det likheter mellan Ingvar Kamprad och Emil? Den bilden blir ju ännu starkare om vi också tar in Gnosjöandan från vårt nordvästra hörn och Vilhelm Mobergs utvandrare från sydost. Idag finns anledning att sträcka på våra ryggar och påpeka för vår herre att det bara är vi som har förmånen att vara smålänningar. Och det finns väl knappast något företag i de här tre länen som inte lyfter fram just sin småländskhet.
Just nu ses 1634 års länsindelning över. Länen kommer att slås ihop till större regioner. Det finns många goda skäl till det, men det kan också betyda att smålänningar inte längre kommer att styras av smålänningar. Att den södra delen blir ett bihang i en storskånsk region med centrum långt nere i Malmö, och att den norra blir en del av en östgötsk region med centrum i Linköping. Skälet är att det sägs att varje region behöver ett universitetssjukhus och att regionerna centreras kring stora städer.
Jag tror att det är mycket viktigare att basera den nya regionindelningen på identitet och samhörighet, faktorer som gör att man kan jobba tillsammans och hitta en gemensam färdväg mot framtiden, än på den för tillfället rådande sjukhusstrukturen. Vad har vi egentligen för intresse av att vara bihang till regioner som fokuserar på utvecklingen i Malmö-Lund respektive Norrköping-Linköping? Det är dags att tillsammans börja jobba för att skapa ett Småland som finns inte bara i sagorna och företagens marknadsmaterial, en Smålandsregion där biskopen i Växjö också får sällskap av ett småländskt parlament med representanter från landskapets alla fyra hörn. En region präglad av klurighet, envishet, enkelhet, redighet och förmåga att hålla ordning på ekonomin. En region där vi inte behöver kröka våra ryggar för skåningar och östgötar. En region av sagor och företag som tar sin plats i världen.