De senaste Ă„rtiondena har den politiska borgerligheten alltmer reducerat sig sjĂ€lv frĂ„n en idĂ©buren rörelse till nĂ„got slags intresseförening för svenska skattebetalare. Genom ett ensidigt fokus pĂ„ ekonomiska frĂ„gor har man, i likhet med Socialdemokraterna, förlorat röster till partier med andra utgĂ„ngspunkter, med fokus pĂ„ det som missvisande brukar kallas för âmjuka frĂ„gorâ.
Den nya vÀnstern, och dit rÀknas Àven Miljöpartiet, har emellertid vÀnt ekonomin ryggen och detsamma gÀller den nya nationalistiska högern, i Sverige manifesterad i Sverigedemokraterna. Beror det pÄ att stora vÀljargrupper inte bryr sig om ekonomin, eller beror det kanske pÄ att man tycker att de traditionella, materialistiskt orienterade partierna, missar nÄgonting viktigt?
Sociologen Hans L Zetterberg, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet och mÄngÄrig chef för Sifo har i sitt magnum opus The many splendored society beskrivit samhÀllet som bestÄende av sex olika sfÀrer, var och en fungerande efter sin egen inneboende logik: ekonomin, politiken, vetenskapen, religionen, moralen och konsten. Alla dessa sfÀrer mÄste fungera för att samhÀllet skall göra det. Detta visste den gamla tidens liberaler och konservativa, meningsskiljaktigheterna dem emellan handlade om hur dessa sfÀrer skulle frÀmjas och vem som skulle Àga tilltrÀde till dem.
Marxismens materialistiska analys skulle komma att utmana bilden av det sammansatta samhĂ€llet. Marx reducerade allt som inte hade med ekonomin (produktionsförhĂ„llandena) att göra till en âideologisk överbyggnadâ och att all politisk strĂ€van var en kamp om produktionsmedlen. Liberaler och konservativa förenades i det som vi idag kĂ€nner som borgerligheten. Det var en motstĂ„ndsrörelse mot dem som ville reducera det sammansatta, borgerliga, samhĂ€llet till ett ekonomiskt maskineri.
Under de senaste decennierna har stora delar av den svenska borgerligheten kommit att acceptera marxismens grundlÀggande premiss: att samhÀllets grundlÀggande konflikt Àr ekonomisk. De sex samhÀllssfÀrerna har dÀrmed reducerats till tvÄ. VÀljaren fann sig stÄende inför en materialistisk vÀnster som vill göra allt till politik och en materialistisk höger som vill göra allt till ekonomi.
Problemet var bara att det inte var sÄ som medborgarna upplevde vÀrlden. Helt andra typer av frÄgestÀllningar, negligerade av de politiska blocken, började pocka pÄ uppmÀrksamhet och drog upp nya konfliktlinjer: miljöfrÄgor, frÄgor om identitet och kultur. De senaste Ärens vinnare i opinionen har varit partier som FI, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. De har alla det gemensamt att de adresserar frÄgestÀllningar bortom den materialistiska verklighetsbeskrivningen, frÄgor dÀr borgerligheten och Socialdemokraterna mer eller mindre har kapitulerat.
För feministerna i Fi och nationalisterna i SD Àr frÄgor om kultur och identitet lika viktiga som de en gÄng var för borgerligheten. Precis som den gamla marxistiska vÀnstern lÀmnat fÀltet fritt för den nya identitetspolitiska vÀnstern har borgerligheten genom att backa undan frÄn kulturdebatten lÀmnat fÀltet fritt för nationalisterna i SD.