Svar på Gudrun Brunegård i VT 18/2
Gudrun Brunegård känner sig pressad av att sin partiledare Ebba Busch Thor tycker att välfärden i högre utsträckning ska finansieras genom privata avgifter och försäkringar. På något annat sätt kan jag inte tolka hennes replik. Gudrun Brunegård försöker stoppa huvudet i sanden och komma undan den brännheta sakfrågan.
Men, Gudrun Brunegård, så lätt kommer Kristdemokraterna inte undan. För det är ingen myt eller villfarelse, som Gudrun Brunegård påstår, att Ebba Busch Thor har uttalat sig positiv till ökade avgifter i sjukvården. Detta skedde nyligen i en intervju i Svenska Dagbladet. Att Brunegård inte skulle vara uppdaterad kring sin partiledares uttalande finner jag för otroligt. Jag upprepar därför min fråga: med hur mycket planerar KD att höja patientavgifterna inom hälso- och sjukvården i Kalmar län?
Jag tycker att det är konstigt att ett parti som vilar på kristen grund driver kravet på höjda avgifter. Inte minst många äldre med låga pensioner skulle drabbas. Sjukvård ska alltid ges efter behov, inte efter plånbok. Av det skälet tänker vi socialdemokrater varken välja avgiftsvägen eller privatiseringsvägen för att finansiera framtidens välfärd. Det ska ske fortsatt solidariskt efter förmåga via skatten.
För Gudrun Brunegård och läsarna vill jag avslutningsvis berätta följande: Det rödgrönt ledda Landstinget i Kalmar län har under många år utmärkt sig som ett landsting med korta väntetider och en hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Under vårt socialdemokratiska styre har vi även tagit initiativ till en rad avgiftssänkningar. Vi var först i landet att genomföra avgiftsfria besök för alla patienter över 85 år. Vi har också precis genomfört en rejäl avgiftssänkning för länets pensionärer inom kollektivtrafiken.
Allt detta har kunnat genomföras just därför att vi har valt välfärd framför skattesänkningar. Allianspartierna gjorde tvärtom en annan prioritering när de satt i regeringen. Och nu vill kristdemokraterna återigen sitta i samma regering som moderaterna. Ett parti som går till val på ännu ett jobbskatteavdrag som både leder till minskade resurser till välfärden och till nya skatteorättvisor mellan löntagare och pensionärer.