Den 24 februari är det Sverigefinnarnas dag, en utmärkt dag att lyfta fram vår nationella minoritet som det sällan talas om och för vilken intresset är ganska lågt.
Visste du att finnar har utsatts för rasbiologisk forskning i Sverige och blivit utdömda som en lägre stående ras som ingen svensk borde beblanda sig med?
Det hände i början på 1900-talet och jag undrar om någon har tagit ansvar för det?
Har ursäkter lämnats till sverigefinnarna från den svenska regeringen?
Kanske tänker du att det är bättre att lämna det gamla bakom sig, varför tjata om något som redan hänt och som ”ingen” längre tror på?
Tyvärr är det inte enbart historia utan fördomar florerar även idag.
Jag är sverigefinne och jag har fått höra att jag är en ”finnjävel”.
Mina upplevelser sträcker sig från att ha fått mitt namn till min kultur nedvärderad och hånskrattad åt.
Hur ofta skrattar du åt stereotypa skämt om ”Pekka med kniven” eller ser på finnar som alkoholiserade och misslyckade personer? Kanske börjar de fördomarna ändå ge vika men fortfarande finns det andra stereotypa bilder som delas. Fördomarna om sverigefinnar sprids på olika sätt. Från klipp på sociala media med finnar som beter sig ”lustigt” till kommentarer så som ”bara en finsk hjärna kan komma på något så äckligt” när du berättar om en finsk maträtt.
I ljuset av den långa historien av rasbiologisk forskning och nedvärdering och nedtryckande av sverigefinsk kultur är sådana kommentarer en fortsättning på det förtryck som få vill se och erkänna att det finns.
Förtrycket mot våra nationella minoriteter och vårt urfolk samerna som pågått i århundraden är djupt problematiskt och något som vi är alldeles för tysta om i Sverige idag.
Andra rättighetsrörelser har kommit lite längre och får mer uppmärksamhet medan den som vill berätta om våra nationella minoriteter i bästa fall möts av ett ljumt intresse i andra hand ett totalt förnekande att det ens finns några problem att ta tag i.
När det gäller just gruppen Sverigefinnar kan jag ändå ana en viss ljusning då jag upplever att fler och fler lämnar gamla fördomar bakom sig. Dock finns en hel del kvar att jobba på ändå.
Ingen är fri innan vi alla är fria brukar det heta i rörelser som kräver sina rättigheter, därför vill jag att:
Undervisningen om våra nationella minoriteter stärks i skolan.
Krafttag tas för att fler ska få möjlighet att studera de nationella minoritetsspråken.
Ursäkter ges till de nationella minoriteter som utsatts för förtryck som pågått med statens samverkan genom åren t ex genom rasbiologisk forskning.