Vakna, Gunnar Jansson! Om du tror, VT 15/8, att lärarlönerna inte har en avgörande betydelse som förklaringen till Sveriges, och i synnerhet Västerviks kommuns, lärarbrist, är det anmärkningsvärt av kommunens främste skolpolitiker.
Istället för att höja skatten, som VDM föreslår, med 50 öre och använda dessa för att öka kommunens attraktionskraft för lärare, tror du att rekryteringen till läraryrket på lång sikt ska lösa problemet. Ok, men ska eleverna vänta i minst fem år på att behöriga lärare kan undervisa dem? Alla kommuner har inte heller lika stora rekryteringsproblem, eftersom lönenivån är högre än i vår kommun. Det gäller såväl en stor kommun som Linköping som angränsande små kommuner. Dessutom, hur ska du locka fler människor till läraryrket, om lönen är låg i förhållande till andra akademiska utbildningar med fem års studier? Det låter som ett moment 22 i våra öron.
Vi har tidigare skrivit om vår arbetspendling Västervik–Linköping, VT 8/8. Vi är gymnasielärare och har valt att bo här och arbeta där. Det finns många skäl till detta, men politiker och allmänhet måste inse vilka konsekvenser löneläget i Västervik får. Vi skulle tjäna cirka 25 procent mindre om vi jobbade här. Observera att ingen av oss är förstelärare. Linköpings kommun har länge legat högt i löneligan, för att kunna rekrytera behörig personal. Man får det man betalar för. I diskussioner efter PISA-rapporterna, konstaterar luttrade lärare att Sverige har den skola landet förtjänar.
Sover politikerna, oavsett färg, alltför länge och vid uppvaknandet endast pratar utan att agera, får givetvis skolan problem. Vi har arbetat sedan 1980-talet och sett skolans demontering från 1990-talet till idag. Återkommande har de två lärarfacken påtalat risken för den bristsituation som nu uppstått, men utan större gensvar. I stället för att höja lärarnas löner har politikerna sjösatt en ny skolreform. Lärarbristen kommer att råda många år framöver. Som sagt, man får det man betalar för.
Problemet med skillnaderna i lärarlönerna mellan kommuner, skulle, Gunnar Jansson, inte föreligga om inte Göran Perssons drivit igenom kommunaliseringen mot Lärarnas Riksförbunds vilja 1991. Två av de viktigaste faktorerna bakom Sveriges genanta skolresultat anser skolforskare vara den reformen och de låga lärarlönerna.
Efter de senaste årens nedläggningar av landsortsskolor, försämrad specialundervisning med mera i kommunen, undrar man vart pengarna tagit vägen. Vi är medvetna om att det finns stora behov av ökade resurser även inom den sociala omsorgsverksamheten. Men använd skattemedlen effektivare och i värsta fall, höj skatten! Låt i så fall dessa medel öronmärkas för lärarlönerna. Utan lärarlöner i någorlunda nivå med övriga Sverige, försämras kommunens chanser att attrahera behöriga lärare, och det är förödande för kommunen.