Vi växte upp i en socken som inte ansågs speciellt förmögen. De flesta livnärde sig inom lantbruket, men även av fisket eftersom det är en stor skärgårdssocken. Västrums socken tillhör en av de vackraste kuststräckorna i Sverige och är därtill väl bevarad och orörd.
Trots de knapra omständigheterna försåg tidigare generationer socknen med en vacker kyrka, en skola, ett kommunalhus och också ett ålderdomshem. Allt detta låg samlat och bildade tillsammans med affären och ett antal bostadshus en fin liten by, Västrum. Inte långt därifrån ligger Skaftet. Där fanns två affärer, hotell, sågverk, postkontor, kraftstation och ett sjukhem.
Vi barn, varav många fick skolskjuts till skolan, vistades då i byn och kunde när tillfälle gavs kila över till affären för att köpa något litet godis men också hälsa på inne på ålderdomshemmet. Vi kände gamlingarna som satt utanför husknuten och gladdes åt våra besök. I vedboden hördes yxhuggen och på potatisåkern sköttes knölarna med stor omsorg. Ofta kunde vi se de gamla vandra på kyrkogården och pynta sina nära och käras gravar.
Västrums socken drogs in i Västerviks kommun 1971. Som så många andra orter fick också vår socken smaka på nedmonteringar. Först stängdes ålderdomshemmet som var otidsenligt, men trevligt. De gamla placerades i Gunnebo på Dalsgården, ett nytt och modernt boende avsett för gamlingarna i den södra delen av kommunen.
Jag övervägde länge om jag skulle vilja åldras här i Västrum, efter 50 års frånvaro. Jo, här finns kvaliteter som lockade mig tillbaka och här finns flera av mina nära och kära, bekanta sedan barndomen och nyinflyttade. Jag insåg att det mesta av servicen finns i Västervik men en liten del finns trots allt kvar i Gunnebo som för övrigt är en helt unik plats med en av Sveriges äldsta industrier, 250 år, och dessutom en av kommunens större arbetsgivare. Något att vara mycket stolt och glad över.
Gunnebo har ett stort och fint folkets hus, skola, pastorsexpedition, affär med postservice, en aktiv idrottsförening, några små företag, bussturer till och från staden och sist men icke minst har Gunnebo ett äldreboende för våra nära och kära.
Dalsgården kanske utgår ur kommunens sortiment och servicen för oss gamlingar i Västrum och Gunnebo beskärs betydligt. Vi trivs och vi vill också kunna leva i närheten av våra nära och kära, även den dag då vi är i behov av ett äldreboende. När krafterna tryter behovet av kvalificerad hjälp upp står, är det av stor vikt att få vistas där man känner sig hemma.
Det kanske rentav finns äldre personer i andra delar av kommunen som skulle uppskatta ett boende på Dalsgården. Det är inte alls ett dåligt alternativ, tvärtom!
Lysande exempel på välmående mindre enheter som klarar både måluppfyllelse med råge och med en god ekonomi utan att tära på någon annans tilldelning, finns och kan vara ledstjärnor och värda att ta del av.
Vi ser fram emot en glädjefylld och trygg ålderdom i ett renoverat och funktionellt Dalsgården under de närmsta 50 åren. Då får vi kanske renovera igen!
Välkommen Harald Hjalmarsson (M) att bo tillsammans med oss på Dalsgården den dag då du behöver!