Mot bakgrund av ”pig-debatten” var det kanske väntat, men regeringens beslut att strama åt reglerna för rut-avdraget måste ändå betraktas som osedvanligt illa tajmat. Svensk arbetsmarknad står inför stora utmaningar. Trots en stark konjunktur, trots att antalet vakanser växer snabbt, biter sig arbetslösheten fast på höga nivåer.
Samtidigt som var tredje elev lämnar gymnasiet utan fullständiga betyg upplever Sverige en omfattande invandring av personer från Afrika och Mellanöstern. En del av dessa är välutbildade, men ungefär hälften har högst grundskoleutbildning. Att vakanserna blir fler hjälper inte denna grupp, om jobben kräver minst gymnasieexamen.
Sverige har lägst andel ”vardagsjobb” i EU. 200 000 fler skulle ha en anställning om andelen vardagsjobb motsvarat EU-genomsnittet. Det är mot dessa nivåer vi måste sikta om Sverige ska hålla ihop som land. Och det är mot denna bakgrund som den styvmoderliga behandlingen av rut-avdraget blir så märklig. Migrationsuppgörelsen innebär visserligen att avdraget utökas till att också omfatta flyttjänster, utökat trädgårdsarbete och IT-tjänster i hemmet. Men regeringens beslut att halvera taket ligger fast.
Konsekvenserna har inte låtit vänta på sig. Mellan 2011–2014 växte rut-branschen med 23 procent per år. Under 2014 var uppskattningsvis 20 000 människor sysselsatta i sektorn. Efter regeringens besked halverades tillväxttaken. Vad blir konsekvenserna när försämringen faktiskt träder i kraft?
Motiven bakom rut-försämringen är grumliga. Ingen har till exempel lyckats förklara varför det skulle vara ok att köpa traditionellt manliga hushållssysslor på marknaden, men inte traditionellt kvinnliga. För mig framstår rut som en jämställdhetsreform, som avlastat kvinnor i karriären.
De ekonomiska argumenten är lika svårbegripliga. I takt med att rut-sektorn växt har kostnaderna för staten förstås ökat. Men dessa kostnader måste sättas i relation till annat. När antalet vardagsjobb minskar, när sysselsättningsklyftan ökar – mellan inrikes och utrikes födda, mellan högutbildade och lågutbildade – vad kostar det?
Med bibehållet tak skulle rut-avdraget kunna skapa ytterligare 16 000 jobb, enligt Svenskt Näringslivs bedömare. I jämförelse har regeringens arbetsmarknadspolitiska flaggskepp, traineejobben, nästan inte genererat några arbetstillfällen alls.