Skärpning, Jan-Gunnar Johansson! Den ledare i VT daterad den 21 april som jag hänvisade dig till i min insändare den 22 april argumenterar till övervägande del om yttrandefrihetens betydelse när det gäller rätten att kritisera religioner, inte om kritik av poliser. Och jag har heller inte, nota bene, påstått att du beskyllt polisen för någonting över huvud taget.
I din första insändare i VT den 20 april ställde du bland annat frågan om det är tillåtet att bränna Bibeln, svenska flaggan och Koranen. Jag svarade dig i min insändare den 22 april att det är tillåtet. I din insändare den 25 april tycker du att man ska ”fundera över var gränserna för vår yttrandefrihet ska gå, är det bra som vi har det i dag eller skulle något behöva ändras”?
Kampen för den yttrandefrihet vi har i dag har pågått under många år och utgör grunden för bland annat tryckfrihet, demonstrationsfrihet och mötesfrihet. Att ge efter och tillmötesgå islamisters och våldsverkares krav på att inte kritisera eller häda islam, skulle i förlängningen kunna innebära att vi även i Sverige som straff för denna kritik och hädelse, skulle kunna få se samma grymheter mot människor som i vissa länder i Mellanöstern. Det är i Sverige tillåtet att kritisera och häda en religion, vilket förstås kan såra människor. Men det är ett pris vi får betala för vår yttrandefrihet.
Och till sist, Jan-Gunnar Johansson, min insändare 22 april handlade inte om Pippi Långstrump, det förutsatte jag att du begrep. Debatten är nu för min del avslutad.