Viktiga minnen bleknar. Det blir alltmer tydligt i årets valrörelse, och det kan lägga grunden för stora framtida problem.
För ungefär 25 år sedan hände ett antal betydelsefulla saker, som har satt sin prägel på svensk politik ända fram till i dag. Glömmer vi bort vad vi lärde oss då, kommer det att stå oss dyrt.
Under 1990-talets början upplevde Sverige en unikt kraftig lågkonjunktur i kölvattnet av överhettning och finanskris. Det lärde oss att aldrig slarva med statens finanser, bekämpa inflationen och hålla en örnblick på skulderna i ekonomin. Man insåg att ekonomisk-politisk detaljstyrning aldrig kunde ersätta långsiktigt hållfasta spelregler och att marknader och företag måste få svängrum nog att fungera väl.
Under 1990 avslutades Maktutredningen, som hade tillsatts av Ingvar Carlsson. Detta mycket ambitiösa arbete visade att medborgarna kände sig särskilt maktlösa just i relationen till den offentliga sektorn. Där rådde likformighet och monopol och man fick som användare nöja sig med vad kommunerna erbjöd, vilket gick rakt på tvärs mot det ökade utrymmet för fria val på livets andra områden. En slutsats blev att stärka enskilda människors ställning. Friskolereformen, som kom 1992, är ett exempel.
Året innan Maktutredningen lades fram skedde den allra största händelsen under det gångna kvartsseklet, nämligen Sovjetblockets kollaps. Kommunismens konkurs såväl moraliskt som ekonomiskt blev uppenbar för alla som inte vägrade att se. Efter den nionde november 1989 stod inte längre två system mot varandra, utan den politiska stridsfrågan blev hur de demokratiska marknadsekonomierna bäst skulle styras.
Nu har 25 år förflutit. Vi har förstås inte glömt allt – men farligt mycket.
Intellektuella stoltserar med att vara kommunister och möts med glada tillrop även från ledande partipolitiker.
Valrörelsen fylls av hätsk kritik mot dem som erbjuder alternativ i välfärden. Privata aktörer misstänkliggörs, medan det tas för givet att offentliga förvaltningar erbjuder hög kvalitet, och det vävs rosenröda fantasier om hur det skulle vara utan den förhatliga konkurrensen. Men vill ni veta hur det verkligen var i Monopolsverige, läs Maktutredningen!
I den ekonomiska politiken har de ledande politikerna hållit emot ganska bra vad gäller statens finanser, men var finns insikterna om den fria företagsamhetens betydelse? Och varifrån kommer tron att jobb och tillväxt ska kunna manipuleras fram med hjälp av att man sänker de redan rekordlåga räntorna? En ny skuldbubbla pumpas upp, fastän vi borde veta bättre.
Medicin mot minnesförlust. Det mer än något annat är vad valrörelsen behöver!