Denna gÄng Àr förslaget att över 100 anstÀllda ska fÄ byta arbetsplatser, med allt vad det för med sig med ökande kostnader för pendling, lÀngre dagar och svÄrt att fÄ ihop livspusslet för mÄnga medarbetare.
Vi förstÄr att i en demokratisk och politiskt styrd organisation behöver man titta och fundera pÄ hur vÄra skattemedel anvÀnds bÀst, men det verkar som det ibland glöms bort att kommunen Àven Àr arbetsgivare.
Vi har arbetsplatser dÀr man för tredje gÄngen blir utpekad som en enhet som ska lÀggas ner. Vill man stanna kvar dÀr? KÀnner man att man vÄgar utveckla verksamheten dÀr? Blir det lÀttare att rekrytera till ett bristyrke dÀr lönen redan Àr sÀmre Àn i jÀmförbara kommuner? Det uppenbara svaret Àr: Tveksamt.
I underlaget och i den politiska diskussionen som förs i media, lyfts sĂ€llan konsekvenserna upp som blir för de anstĂ€llda. Det pratas inget om att det kommer att bli större barn- och elevgrupper, att medarbetare kommer att bli av med sina anstĂ€llningar. I dessa mycket större klasser ska det Ă€ven skapas âmindre sammanhangâ för elever med behov av sĂ€rskilt stöd eftersom resursskolan ska försvinna. Hur man Ă€n uttrycker har förslagen tagits fram för att visa pĂ„ besparingar.
Tidigare utredningar (PwC-rapporten), som har kostat nÀstan en halv miljon kronor i utredningskostnader, rördes det inte med tÄng av kommunen dÄ mÄnga av förslagen uppfattades som sprÀngstoff. Vid jul kom det ett nytt förslag pÄ neddragningar av skolor i centralorten, förslaget ligger nu och vÀntar pÄ vidare utredning. Man skulle kunna tycka att det utretts nog nu, men nej. Nu kom Àven denna utredning som omfattar hela kommunen.
Det var inte sÄ lÀnge sedan som det genomfördes en besparingsrunda i förskolan och skolan, dÀr bland annat landsbygden blev av med skolor och förskolor. 2020 hade vi en stor neddragning pÄ gymnasiet dÀr flera tjÀnster försvann. Vi har redan nu en anstrÀngd budget med neddragningar inför höstterminen med bland annat stor procentuell minskning av lÀrare i Loftahammar och att förskollÀrare ersÀtts med barnskötare för att spara pengar. Enprocentsosthyveln och ökade kostnader gÄr just nu fram som en grÀvskopa i vissa organisationers budgetar.
Förskolan och skolan mĂ„ste fĂ„ kosta! Vi mĂ„ste ha en skola för bĂ„de land och stad! För det som glöms bort i debatten Ă€r att det fattas 22 miljoner för att hĂ„lla den redan nu underfinansierade förskolan och skolan flytande inför budgetarbetet 2024. Ăven med det tillskottet skulle det fattas pengar för nödvĂ€ndiga satsningar pĂ„ barn med sĂ€rskilda behov och anstĂ€lldas anstrĂ€ngda arbetsmiljö. Den ekonomiska modellen kan inte byggas pĂ„ att först skrĂ€mma upp anstĂ€llda, vĂ„rdnadshavare och barn/elever för att sedan kunna motivera extra medel till förskolan och skolan. Förskolan och skolan mĂ„ste ha en budget som skapar sĂ€kerhet och trygghet dĂ€r man vet att det gĂ„r att genomföra verksamheten med kvalitet pĂ„ grundanslaget Ă„r frĂ„n Ă„r.
VÀsterviks kommun behöver fundera över hur utredningar av det hÀr slaget pÄverkar de anstÀlldas arbetsmiljö och hur man uppfattas som arbetsgivare. FrÄgan Àr Àven om det blir en besparing för kommunen nÀr skolbyggnaderna ÀndÄ Àgs av kommunen? Hur detta överensstÀmmer med VÀsterviks kommuns mÄl att vara en attraktiv och trygg kommun dÀr mÀnniskor vill bo, jobba och leva, nÀr förslaget pÄverkar nÀstan alla anstÀllda i barn och utbildningsförvaltningen. Just nu Àr det betygsvarning i att uppnÄ det mÄlet!