Kommunledningen beslutade att utreda Gamlebys avloppsvatten och dess öde. När utredningen var färdig så var också dess slutsatser solklara: man skulle bygga en överföringsledning och sända avloppet till Västervik. Vattenkvaliteten i Gamlebyviken blir då mycket bättre. Både för fiskarna och badarna. Det blir billigare för skattebetalarna, om man jämför med att rusta upp reningsverket i Gamleby. Reningsverket i Västervik har dessutom plats för det Gamlebyborna inte vill ha.
Kommunfullmäktige avsatte 40 miljoner kronor för detta. Men det är stor skillnad mellan en överföringsledning och en kommunledning, vilket därpå följande händelser och handlingar visar.
Det är så att kommunens politiker drömmer om att Västervik ska bli en hamnstad att räkna med, en sådan som kan ta emot stora kryssningsfartyg. Det var dock för grunt för dessa stora fartyg att komma till kajen i Västervik. Därför lät man spränga bort lite berg vid Tallskäret, berg som annars riskerar att komma i vägen för fartygen.
I sitt engagemang glömde man att det måste finnas ett beslut om sprängningen i kommunstyrelse och fullmäktige. Dessutom glömde man att begära pengar för äventyret. Det gick på 46 miljoner kronor, vilket är en hel del pengar. Det tycker i alla fall vi skattebetalare.
En handfull personer i kommunledningen fann dock en lösning: ”Vi bryr oss inte om att investera 40 miljoner kronor i överföringsledningen, så skapar vi inte så stor brist i balansräkningen”. Man brydde sig inte om att fråga fullmäktige.
Detta är ju den stora fördelen med bolagisering, att politiker och tjänstemän i skydd av bristande insyn i bolagen, ensamma bestämmer över miljonerna.
Sagt och gjort, man kom även ur den knipan. Nu måste man ändå ut med pengar för att bygga om reningsverket i Gamleby. Högre investeringskostnader, driftkostnader och inte minst försämrad miljö i Gamlebyviken i jämförelse med att bygga överföringsledningen. Det tycks inte vara något man tänker ta ansvar för.