Filmfestivalen behöver er

Gamleby. För många tomma stolar på filmfestivalen i Gamleby, anser Åsa F. Jägerhorn.

Gamleby. För många tomma stolar på filmfestivalen i Gamleby, anser Åsa F. Jägerhorn.

Foto: Jurek Holzer / SvD / TT

Debatt2015-04-29 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det lät lite osannolikt från början, det här med filmfestivalsprojektet, att lilla Gamleby skulle bli centrum för en filmfestival med presentationer av våra mest välkända regissörer och producenter.

Med Agneta Ulfsäter Troell och Donald Öfwerberg i spetsen drog ett väloljat organisationsteam igång. I fredags var det premiär. Sveriges filmelit var på plats, Joen Ulfsäter spelade trumpet och kusinen Björn Ulvaeus tryckte på startknappen.

Det blev verkligen ”pang i bygget”. Smällen fick oss att huka i biobänkarna, reportrar att tappa pennan, men ingen tappade fattningen. Så rullade filmerna på.

Vi fick se Jan Troells tidigaste verk Uppehåll i Myrlandet som han gjorde för över femtio år sedan, det som blev startskottet för hans filmkarriär. Troell presenterade också sitt allra senaste arbete, en film inspirerad av en fyratusen år gammal egyptisk träskulptur som finns på Louvren.

Sven-Bertil Taube läste Nils Ferlins vackra poem Vid diktens port. Stämningen var helt magisk i biosalongen när de sista raderna tonade ut, om människan vid diktens port:

Själv är hon bara ett bloss i vind

ett födsloskri och en fårad kind.

Men, tyvärr, var vi inte många i salongen som fick njuta av detta ögonblick. Var fanns publiken? Något fler besökare hade dock Peter Dalles film "En fiende att dö för", med Richard Ulfsäter i rollen som forskaren och sprängämnesexperten Gustav de Geer. En thrillerfilm i världsklass.

Här visades över fyrtio olika filmer, där de lokala filmerna om Kalle på Hälla och om Holms Yachtvarv ändå lockade till sig några fyllda bänkrader.

Vår duktige filmare Hoschang Moschiri visade fyra av sina filmer, bland annat den endast tio minuter långa filmen "Pic Nic", med Inge ”Silverflöjten” Jonson.

Då satt Sveriges främste filmrecensent Nils Petter Sundgren i publiken. Han ställde frågor och berömde filmen för både miljö och manus. Självklart blev Hoschang både glad och stolt över dessa positiva ord från en proffskritiker.

Men glest i salongen var det även under denna film. Hans Ålund, som hållit i många trådar vid filmfestivalen, berättar att endast ett par hundra betalande besökare bevistade arrangemanget – under de tre dagarna! Så kära Västerviksbor, Gamlebybor, Kalmarlänsbor: Vad gjorde ni i helgen?

Evenemanget har annonserats flitigt i våra lokala tidningar, även radio och tv har rapporterat. Det kanske blir en fortsättning på detta storslagna filmevenemang – men sitt då inte hemma i tv-soffan. Kom och möt filmerna och deras skapare öga mot öga, delta i diskussioner, ställ frågor och få svar. Kanske kan festivalen då bli en tradition!

Jag säger bara en sak:”Vad kan dom i Cannes som inte Gamleby kan!”

Läs mer om