Jag hade hoppats att denna artikel inte skulle behöva skrivas. Men då hade det krävts att våra ansvariga tjänstemän och politiker visat på både bättre insikt och ett betydligt större politiskt mod när det gäller våra framtida drivmedel för de fordon och den trafik som vårt landsting och vår kommun ansvarar för.
Landstinget i Kalmar län har alltså sedan flera år tillbaka dikterat och ställt krav på att fordonsgas skall vara ett prioriterat bränsle vid upphandling av kollektivtrafik, färdtjänst och skolskjutsar. Det hela initierades i samband med att biogaståget Amanda introducerades för ett antal år sedan. Då blev superentreprenören och dåvarande chefen för Tekniska verken i Linköping inblandad. Han lurade formligen skjortan av vår dåvarande ledning i Västerviks kommun och det gemensamhetsägda bolaget Västervik Biogas AB bildades. Därefter har Västerviks kommuns representanter genom Regionförbundet ytterligare medverkat till att vårt landsting driver denna fråga ännu hårdare.
Det som nu gör detta så akut är att man i dagarna förbereder de upphandlingar som skall ske under året för alla skolskjutsar och all kollektivtrafik i länet. Detta är en mycket strategisk upphandling som sträcker sig ända fram till år 2027 och som därmed ger mycket långtgående negativa miljömässiga och ekonomiska konsekvenser.
Att fordonsgas som motorbränsle är en återvändsgränd visar både statistik och olika utlåtanden från berörda myndigheter och forskare. Idag är mindre än två procent av Sveriges alla nyinköpta bilar fordonsgasdrivna och detta är en klar nedåtgående trend sedan 2010. Av dessa två procent är de flesta produkten av politiska beslut och styrda inköp. Ett exempel är Västerviks kommun som nu har hela 75 fordonsgasbilar.
Vad det gäller bussar drivna av fordonsgas så kommer de med stor sannolikhet att vara utkonkurrerade av biodiesel- och eldrivna bussar inom bara ett fåtal år om man följer branschens utveckling. Dock inte i Kalmar län. Här satsar vi som sagt tvärt emot vedertagen nationell och internationell utveckling. Och inte nog med detta så drabbas även länets skattebetalare, då det årligen tas ut 130 miljoner kronor per år i länet (cirka 30 miljoner kronor per år i Västerviks kommun) i extra landstingsskatt för att stödja och subventionera detta ensidiga införande av fordonsgas.
Biogas är inte försvarbart ur ekonomisk eller miljömässig synvinkel för att driva fordon. Det som ytterligare förvånar är att länets ledande politiker på riksnivå, som borde ha en mer övergripande och adekvatare nationell politisk insikt, inte uppvisar ett bättre civilkurage och tydligt sätter ned foten och försöker stoppa denna stora felsatsning. En satsning som utan tvekan styr rakt in i en ekonomisk och miljömässig återvändsgränd.