Sverige har en trygg och stabil drivmedelsförsörjning i ett normalläge och vid mindre störningar. Drivkraft Sverige välkomnar att man vill visa handlingskraft. Utan nationell planering och samordning finns dock en risk att vi som nation skapar oordning och falsk trygghet vid en större kris eller krigssituation samtidigt som det lokalt blir kostnadsdrivande.
Rysslands invasion av Ukraina påvisar att vi lever i en allt oroligare omvärld och att vi behöver stärka vår beredskap. Vi är beroende av drivmedel för våra samhällsviktiga fordonstransporter och de reservkraftaggregat som stödjer samhällsviktig verksamhet.
Försvarsmakten och andra aktörer inom totalförsvaret betonar betydelsen av en robust drivmedelsförsörjning för att samhället ska fungera. Vi måste således ha en förståelse för hur drivmedelskedjan är uppbyggd för att kunna skapa en sammanhållen beredskap med tydlig bild över vilken förmåga som ska prioriteras och upprätthållas.
Västervik är en av de totalt 21 depåorterna som finns i Sverige, dessa depåorter försörjer hela Sveriges behov av drivmedel till både transporter och reservaggregat. Sett ur ett lokalt eller regionalt perspektiv är det viktigt att förstå att drivmedelsförsörjningen har ett nationellt systemperspektiv. Depåorterna ingår i en nationell depåinfrastruktur och försörjningsområdena måste därför samordnas med såväl det militära som civila försvaret, då dessa försörjningsområden sträcker sig över kommun- och länsgränser. Lokala beslut kan därmed äventyra Sveriges beredskap och trygghet.
Tidigare ingick drivmedelsförsörjningen inom det ekonomiska försvaret, i dag finns det inkluderat i det militära och civila försvaret vilket skapar otydlighet. För att undvika 290 olika lokala lösningar kring drivmedelsberedskapen och skapa ett resurseffektivt totalförsvar som blir uthålligt över tid bör vissa grundläggande kritiska funktioner som drivmedelsförsörjningen ha en nationell planering och samordning.
Samtidigt är det viktigt att den nationella planen och samordningen rörande drivmedelsberedskapen sker i nära dialog med samtliga aktörer vilket inkluderar myndigheter, näringsliv, länsstyrelser och kommuner. Framtagandet av en nationell behovsbild och prioritering bör ske med ett bottom-up perspektiv där Energimyndigheten är samordnande. Då skulle vi få en tydlig bild över drivmedelsbehovet och drivmedelsaktörerna skulle därefter kunna genomföra försörjningsanalyser för att kartlägga befintlig förmåga samt identifiera eventuella behov av åtgärder för olika delar av värdekedjan. Vid kartläggningen av förmågan är det även viktigt att tydliggöra vilka depåer som är riksintressen. Förmågebedömningen kommer också behöva ta höjd för Sveriges roll inom Nato.
En nationell samordning leder till att kommuner, län, civilområden, sektorsmyndigheter samt drivmedelsbolag kan etablera tydliga planer och rutiner vid en drivmedelsstörning. Om Sverige säkrar ett robust civilt och militärt försvar så kan denna förmåga även stödja fredstida lokala och regionala kriser. Kommuner har redan många ansvarsområden inom totalförsvaret utöver den kommunala hanteringen i vardagen så låt oss i dialog skapa ett robust samhälle som även fungerar i en kris- eller krigssituation.