När Västerviks kommun mötte företagarna i förra veckan, framkom det bland annat att vi förväntar oss besök från kommunen. Så är det inte. Däremot behöver vi bli sedda och förstådda när vi satsar och ställs inför utmaningar.
2013 utvecklades vår sommarverksamhet från en liten teater i källaren med 30 platser till ett specialbeställt varietétält för 150 åskådare, med inredning och teknik. Företagets ekonomi var spänd som en fiolsträng.
Då förväntade jag mig ett besök, åtminstone från den då kommunala turistbyrån. Men icke, till en början trodde de inte ens på att vi beställt ett stort tält.
Året efter anlitades vi av friluftsmuseet Gamla Linköping, som vikarie för deras sommarscen under ombyggnad. Till premiären kom personal från museet och Linköpings turistbyrå. Förvånad frågade jag varför. Svaret: ”Vi måste ju se vad vi ska sälja”. Så har vi vare sig förr eller senare blivit bemötta i Västervik.
Tältet visar ett annat problem med kommunen. Jag frågade om det krävdes bygglov på en äng i Fårhult. Svaret var tvekande, men efter några veckor kom beskedet att bygglov var nödvändigt. Jag gjorde fasadritningar, en karta över var tältet skulle placeras och annat som krävdes för bygglov.
Månaderna gick och vi tvingades börja för att inte förlora pengar. Först efter att tältet stod uppe och verksamheten var igång kom bygglovet. Platsen ligger vid industriminnet smalspåret och därför behövde vi även tillstånd från länsstyrelsen. Det gick snabbt och enkelt och var gratis.
Tältet gjorde att vi välkomnades i cirkusens värld. Då fick jag veta att samlingstält är befriade från bygglovsplikt. Ny kontakt med kommunen. De hänvisade till ett gammalt prejudikat om långtidsuppställning av husvagnar.
Västerviks kommun har problem att hantera ärenden utanför de inarbetade rutinerna. Framgångsrikt företagande handlar om att bryta mönster och göra vad ingen annan redan gjort. Det leder ofrånkomligt till krockar med kommunen.
Vi förväntar oss inte att kommunens företrädare åker runt och bjuder på bullar. Vi förväntar oss inte att kommunen ordnar fester till vår ära.
Vi förväntar oss däremot att kommunen tar in våra perspektiv och ser oss när vi sätter allt vi äger på spel i nya satsningar. I dessa lägen är man som liten företagare väldigt ensam och utlämnad.