Det brukar sägas att varje generation upplever sig leva i en brytningstid. Sant eller inte sant visar sig långt efteråt. När det gäller vår energiförsörjning och energianvändning tror vi ändå att det är befogat att tala om en brytningstid.
Vi är mitt uppe i ett skifte från kol och olja till förnybara biodrivmedel och el från sol och vind. Ett sådant skifte får konsekvenser och kräver att vi tänker nytt och kreativt. Det nytänkande vi vill lyfta fram här handlar om Stångådals- och Tjustbanorna. De har varit omdiskuterade i decennier. Upprustning och ”räddning” av trafiken har skett tidigare, men de krav på upprustning och elektrifiering som nu är aktuella verkar hamna allt längre bort i planeringen.
Vi bor i en region med stor tillgång på sol och vind och el från dessa källor kommer att bli allt vanligare. Elproduktion från sol och vind medför oundvikligen betydande elöverskott under vissa perioder. Att lagra dessa överskott i form av vätgas som används till olika ändamål när elbehovet är större än produktionen borde vara en god idé. I år kommer de första vätgasdrivna persontågen att börja provköras i praktisk drift i Tyskland.
Det är ett franskt företag som tillverkar tågen och redan nu finns avsiktsförklaringar för ett 60-tal tåg till några tyska delstater. Vi tror att vätgaståg kan öppna för nya lösningar för våra lokala järnvägar. En upprustning av Stångådals- och Tjustbanorna kräver en stor insats från det allmänna oberoende av om det handlar om vanliga eldrivna tåg eller vätgaståg, men i det senare fallet tror vi det skulle gå att få stöd inte bara från myndigheter som ansvarar för banor och tåg utan också från flera andra intressenter med intresse och kunskap om el och vätgas.
I stället för en stor summa som verkar allt mera avlägsen skulle det kunna bli flera mindre summor som borde vara lättare att få del av. Arbetet med att förstärka banorna för att möjliggöra högre vikter och hastigheter skulle kunna göras tidigare och vätgastågen skulle in på banan när spåren är klara och vätgastågen mera utvecklade.
Vi känner oss alltmer tveksamma till att en elektrifiering av Stångådals- och Tjustbanorna någonsin kommer att genomföras. Att byta ut fossildieseln mot HVO eller andra former av biodiesel är naturligtvis bra, men vi har ändå kvar den dåliga energieffektiviteten, bullret och avgaser med diverse problematiska utsläpp.
Som vi ser det finns det inget som slår eldriften och om den ”vanliga” eldriften är ute ur bilden är eldrift via vätgas och bränsleceller ett alternativ som bör övervägas. Djärvt, klokt eller helt tokigt tänkt, det får andra avgöra.
Ett system med stora fördelar såväl i produktionsledet som i konsumtionsledet förtjänar ändå, enligt vår ringa mening, att tas på allvar. Vi uppmanar därför Infrastrukturkansliet att inleda en utredning om förutsättningarna för att tågtrafiken på Stångådals- och Tjustbanorna i framtiden kan utföras med vätgaståg.