Under tonåren läste jag om renässansen i Italien. Bildningshunger kallas det. Några år senare kom jag till Florens där Michelangelo var verksam. Nära 500 år senare fanns det fortfarande människor i Florens som rev biljetter, sålde glass och kaffe, guidade, skrev böcker. Man hade vårdat minnet efter Michelangelo.
Astrid Lindgren föddes i Vimmerby 1907 (död 2002). I dag är minnet efter henne en mångmiljonindustri. Hundratals personer har sin utkomst i olika verksamheter runt minnet av Astrid Lindgren.
Den ort som har haft turen att se en stor son eller dotter födas och som tar hand om minnet, om förutsättningarna finns, gör ett klokt val. Men allt behöver inte vara framgångssagor.
Jag arbetade i Tomelilla för länge sedan. Hasse och Tage hade köpt en filmgård och spelade in sina filmer i omgivningarna. Det var lika kändistätt på Konsum i Tomelilla som på Croisetten i Cannes. Tomelilla höll på att bli Sveriges filmcentrum.
Så frågade Hasse och Tage om kommunen ville ha överbliven rekvisita till ett filmmuseum. Det handlade om rariteter, exempelvis tavlorna ur filmen Picassos Äventyr. Kommunen tackade nej och satsade på annat som snabbt gick i konkurs. Kommunen ångrade sig, men Hasse och Tage hade hunnit flytta.
Gösta Ekman hade ansökt under våren om han fick ha ett barn på dagis under sommaren. Där fanns gott om plats. I september kom ett ja från Socialförvaltningen. Då var filmen klar. I dag ligger centrum för filminspelningar i Västergötland.
De kan finnas några olika bud om vilka i Sverige är mest kända i världen. Enligt min åsikt är de Zlatan, Astrid Lindgren, Ikea, Olof Palme och Abba.
Jag tror Västervik gjorde en dundertavla som inte satte sig in i Björn Ulvaeus avsikter. Ett konferenscenter var inplanerat. Björn Ulvaeus har gjort sig känd för att ha intellektuella intressen. Detta hade kunnat utvecklas hur långt som helst. Ett strålande initiativ, tycker jag. För ut diskussionerna till de små städerna som har de vackra och fantastiska miljöerna.
Att bygga upp ett konferenscenter med skickliga medarbetare tar två år.
All kultur behöver en maktstruktur, men om maktstrukturer inte förstår det så söker kulturen sig andra vägar. Självklart hade dessa konferenser om 10–20 år skapat tillväxt för Västervik. Med mer tur än skicklighet kanske det ändå går att ordna.
Låt någon skicklig person se till att Björn Ulvaeus kan genomföra sina intentioner och ordna en stor stadsfest för att celebrera om en överenskommelse kan träffas. Men tyvärr tror jag Björn Ulvaeus förlorat geisten beroende på livets realiteter. Ålder är en realitet. Men inget hindrar att ett uppvaknande sker vad gäller kommunens ledning.
Att Tomelilla kommun klarade sig berodde på att region Skåne bildades och länsgränsen försvann. Samtidigt rustades järnvägen upp. Det blev möjligt att bo och arbeta i sydöstra Skåne. Fullfölj regionbildningen snabbt! Ligg på! Och försök ännu en gång med Björn Ulvaeus!