Efter måndagens kommunfullmäktige framstår det som den rödgröna soppan blev för starkt kryddad med endast blandningen för eller emot legalisering av narkotikabruk. För att dölja den verkliga bismaken att behöva stå för sina argument och sin inställning så späds den ut med allmänt argumenterade runt droger och drogers vara eller inte vara.
Argumenterandet kring alkoholens kända skadliga effekter skall skymma debattens kärna och ursprung. Är Miljöpartiet och Socialdemokraterna anhängare till en legalisering av narkotikabruk ? Att starta och driva en missbruksdebatt är aldrig fel vilket inte heller någon av partiernas debattörer hävdat. Inställningen till Anna Bodjos åsikt om knarkandets legalisering ska dock klart framgå och att flytta fokus i debatten därifrån visar på att man sent omsider insett följden av sin inställning.
Risken för ökat missbruk är uppenbar och samhällets möjlighet till att bekämpa och lagföra narkotikarelaterad brottslighet minskar. Mer än märkligt är att Västerviks främste politiska företrädare, kommunalrådet Tomas Kronståhl ( S ), är så otydlig och envist vägrar att redovisa sin och Socialdemokraterna hållning gällande Bodjos inställning till legalisering av narkotikabruket.
Om Kronståhl deltar i landstingsfullmäktige under 2016 till skillnad mot sin frånvaron hela 2015 så är det ett bra politiskt forum att framföra sina argument i gällande för eller emot legalisering. Landstingets personal sköter en stor del av missbruksvården där ledamöterna Kronståhl (S) och Bodjo (MP) före valet antogs dela medarbetarnas ansträngningar till att förmedla en värdig missbruksvård. Nu verkar inställningen ha ändrats och snarare underkänns arbetsinsatserna. Pengarna är ju bortkastade, anser Anna Bodjo och vad Kronståhl anser innerst inne, det får vi inte veta.
Gällande sprutbytesprogrammet så bör Akko Karlsson (MP) inte vara så ovarsam med sanningen. Allianspartierna hade inte någon restriktiv hållning då frågan först lyftes av Lisbeth Lindberg Liberalerna (dåvarande FP) och Alliansen men de rödgröna andades då inte något om legalisering eller avkriminalisering av narkotikabruk. Efter mer än fyrtio års arbete i sjukvården på sjukhus och vårdcentraler, i ambulanser och i vårdtagares hem, så har min upplevelse av alkoholens ovälkomna effekter inte på något skymt att narkotikan och dess effekter också ska debatteras och då även som en särskild företeelse i missbruksdebatten.
Att jämföra olika former av stimulerande medel och droger med varandra riskerar helt uppenbart att mildra synen på narkotika som då framstår som en drog i mängden och är således ett farligt sätt att argumentera på. Det ger en villfarelse av narkotikans ofarlighet och tillåtande attityd från samhället vilket nu förmedlats av Anna Bodjo (MP) och är inte emotsagt av Tomas Kronståhl (S).
Så vad vilja Socialdemokraterna och Miljöpartiet? Tänka om och tänka rätt? Göra om och göra rätt?