Grov retorik om vinsterna

Jörgen Andersson (M). Debatten fortsätter om vinsterna i välfärden.

Jörgen Andersson (M). Debatten fortsätter om vinsterna i välfärden.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Debatt2016-10-05 06:10
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Stoppa vinstjakten”, ”Rovdriften i välfärden”, ”Skattebetalarnas pengar försvinner till Caymanöarna”, retoriken är grov, nästan grotesk, det är meningen. Syftet är att flytta fokus och att slippa diskutera utmaningarna, de är uppenbara och stora för att klara välfärden. Ofta höjs varningens finger om kraftigt höjda skatter för att klara våra åtaganden. Naturligtvis inte beroende på resurser som skulle försvinna till skatteparadis, eller ens alls för att vinster genereras, snarare ökar behoven snabbare än vi förmår öka effektiviteten. Kontentan blir kraftigt höjda skatter, alternativt att vi måste begränsa våra välfärdsbehov. En svår ekvation som vänsterdebattörerna inte alls vill diskutera, därför det hårda tonläget för att vilseleda och flytta fokus. De inser mycket väl att frågan är så mycket större än de vinster som avskys.

Lösningen för att undvika kraftigt höjda skatter med bibehållen välfärd är att investera för högre effektivitet. Man kan exempelvis fråga sig varför typiskt kvinnliga yrken, som undersköterska, inte haft samma tekniska utveckling i jämförelse med typiskt manliga yrken, som snickare. Även typiskt kvinnliga yrken inom offentlig sektor förtjänar hjälpmedel och förbättrad arbetsmiljö. Då är investeringar svaret, investeringar och processutveckling. Högre produktivitet ger bättre nyttjande av skattepengar. Vi borde hyfsa debatten att handla om hur vi använder våra resurser bäst, hur vi får gemensamma resurser att räcka längre. Debatten borde handla om hur vi drar nytta av de drivkrafter som utvecklar processer i privat sektor för att utveckla offentlig sektor. Det är mer komplext än bara en diskussion om vinster eller inte. Vinstincitamentet är kanske inte tillräckligt, men motsatsen är förödande. Uppmuntrar vi till ökat resursutnyttjande för att undvika vinster, får vi fel drivkrafter och felaktigt använda resurser. Vi förlorar dessutom möjligheterna att lösa välfärdsutmaningen på längre sikt.

Det är känt vilket enormt investeringsbehov den offentliga sektorn har för att klara välfärdsutmaningen. Och när de ideologiska intressena skuggar den nödvändiga diskussionen, är det barnen som blir berövade sin skolgång för att rusta sig för livet. Det är vårdtagaren som får sämre sjukvård och rehabilitering. Det är våra äldre som får en mindre värdig ålderdom, just av partipolitiska skäl som omöjliggör en sund diskussion. Privat sektor har länge varit en viktig del för att utveckla offentlig sektor. Offentlig sektor är beroende av den privata sektorn mer än motsatsen och det är direkt dumt att utestänga den kompetens som det svenska näringslivet har.

Vi borde diskutera hur vi formar incitament som gynnar investeringar och ökad produktivitet. På så sätt kan vi ta steg mot att klara den stora välfärdsutmaning vi står inför. Låt oss därför inte förledas in på vänsterns villospår, det leder ofelbart till välfärdens förfall om vi inte diskuterar rätt problem.

Läs mer om