När Socialdemokraterna avslutade sin partikongress häromveckan utropades Stefan Löfven till segrare i Sveriges Television. Även om han förlorade några mindre strider så lyckades han hålla tillbaka kraven på lånefinansierade utgiftsökningar, hette det. Den ofriserade sanningen är dock mindre smickrande. För att tillfredsställa en opinion inom partiet lovade Löfven nya pengar till järnvägen, men ansvaret för investeringskostnaderna hävde han över på pensionsfonderna.
När Socialdemokraterna talar om att låta AP-fonderna investera i ny infrastruktur handlar det i praktiken om att staten lånar medborgarnas pensionspengar. Det är olyckligt, för syftet med pensionsfonderna är inte att de ska täcka budgetunderskott utan att de ska ge god avkastning och trygga pensionssystemet.
Om regeringen vill göra investeringar som inte ryms inom budgeten, varför lånar de då inte helt enkelt pengarna till låg ränta på marknaden? Svaret är lika uppenbart som beklämmande. Om staten lånar pengar för att finansiera sin verksamhet blir det uppenbart för var och en att regeringen inte respekterar målet om långsiktiga överskott i finanserna. Om regeringen i stället väljer att ta pengar ur pensionsfonderna blir underskottet osynligt i statistiken. Strategin tycks vara att tillfredsställa både de som vill balansera budgeten och de som vill motsatsen.
Stefan Löfven säger att pensionsfondernas investeringar i statliga projekt ska vara frivilliga. Frivilligheten måste dock ses i ljuset av att regeringen utser AP-fondernas styrelser. Styrelseledamöter som vill bli omvalda lär tänka till mer än en gång innan de säger nej till statsministerns önskemål. En statsminister med mer regeringserfarenhet hade vetat att försök till ministerstyre är ett säkert sätt att dra på sig kritik från Konstitutionsutskottet.
Att spela ett politiskt spel med svenska folkets pensionskassa är inte bara oklok ekonomisk politik. Det är dessutom ett löftesbrott mot alla dem som år efter år betalat in till pensionssystemet i tron att pengarna ska förvaltas professionellt för att garantera framtida pensioner.