Det var förlegade forskningsresultat som Harald Hjalmarsson (M) presenterade under fullmäktigemötet 29/6. Han vidhöll att all tillgänglig forskning visar att tillgång till arbete, tillväxt och pendlingstid inom en timme till större städer är avgörande för var människor väljer att bosätta sig.
Den tredelade pyramid som då presenterades på storbild ville få oss att tro att den undre, mycket stora byggstenen, som symboliserade “jobb och tillväxt”, var det viktigaste för en bygds attraktivitet. Ovanpå den låg en mindre byggsten, vilken visade kommunikationernas betydelse. Överst kunde man se den tredje byggstenen, som var mycket liten. Denna lilla triangel inrymde “fritid, kultur och nöjen”.
Det visar hur lite vikt Hjalmarsson lägger vid dessa företeelser. Därmed blir det också lätt att förstå senare års styvmoderliga behandling av Västerviks Kultur- och Fritidsförvaltning.
Hans pyramid är dock felvänd. De nya forskningsresultaten – som presenterats utförligt av professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping, Charlotta Melander – visar nämligen att det numera rör sig om en pendlingsradie om endast 45 minuter, inte Hjalmarssons magiska timme, om det ska vara av intresse för bosättning och tillhörighet till storstadsregion. Det är vidare inte jobbsituationen och tillväxtsiffrorna som avgör var unga människor bosätter sig, utan tillgången till givande upplevelser, ett rikt kulturutbud och tillgänglig natur. På andra plats kommer, mycket riktigt, kommunikationer. Men först på tredje plats kommer arbetsmarknadsläget och en orts ekonomiska tillväxt.
En människas fritid utgör, under en livstid, så oerhört många fler timmar än hennes tid på arbetet. Bland annat därför värderar nutidsmänniskan en orts upplevelsepotential mycket högre än dess jobbsituation och dess tillväxt.
Den kommun som för närvarande lyckats bäst med vad gäller in- och avflyttning och som förstått vilka bygdens starkaste tillgångar är, det är Åre. De erbjuder numera aktiviteter för alla åldrar under alla årstider. Dit folket drar, dit följer också jobben och samhällsservicen. Arbetstillfällen som bygger på digitala system gör det också lättare att välja bosättning efter fritidsintressen – industrieran är över.
Till sist: Vår kommun kan svårligen komma ned i 45 minuters pendlingsradie, varför jag är ganska säker på att Västervik aldrig kommer att tillhöra någon storstadsregion. Detta oavsett hur mycket pengar som satsas på Västervik Framåt, Slottsholmen, flygplatsen, nya infarter, tågförbindelser, muddring, med mera.
Vi måste nyktert och förnuftigt utgå från vad som är unikt med vår bygd och bygga kommunen därifrån, med hjälp av ledstjärnorna: “upplevelser, kultur, friluftsliv och natur”. Staden bör förbli pittoresk och präglas av en anda som skänker lugn åt stressade själar. Vi bör välkomna pensionärer som flyr storstadsjäkten. Vi bör även välkomna moderna barnfamiljer som väljer att erbjuda sina barn upplevelser i stället för lyxartiklar. Men också välkomna alla turister som uppskattar att få uppleva vår natur och skärgård, våra kulturskatter och evenemang.
Tag det lugnt! Var följsam och lyhörd inför den nya tidens tecken. Låt oss satsa på fritidslivet året runt, såsom den nya forskningen visar.
Det storvulna finns det mycket av på andra platser.