Bäste Martin Modéus i Linköpings stift, jag vill här beröra frågan om den Apostoliska bekännelsens betydelse för Svenska Kyrkan. Jag inbjuder dig nu att i ett likaledes öppet brev redovisa din syn i den här frågan.
De olika kristna samfunden har skilda uppfattningar i många frågor, till exempel om små barn ska få döpas, om brödet och vinet i nattvarden verkligen är Kristi kropp och Kristi blod, om kvinnor ska få bli präster och om synen på samkönade äktenskap. Men alla kristna är överens om att Jesus Kristus är den om vilken vi bekänner i den Apostoliska Bekännelsen (Apostolicum): "Guds enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande; född av Jungfrun Maria."
Denna tro på Jesus Kristus är givetvis gemensam för de kristna traditioner, där gudstjänstfirarna i varje högmässa instämmer i Apostolicum, alltså den evangeliskt lutherska, den romersk katolska, den grekisk ortodoxa och den anglikana. Men även de kristna traditioner som vanligen inte har med Apostolicum i sina gudstjänster, bejakar denna bekännelse: baptisterna, pingstvännerna, metodisterna och Frälsningsarmén.
En präst i Norrköping har i sin blogg följande bekännelse: "Jungfrufödelsen är mycket intressant! Jag tror inte på den, trots att jag är präst." En präst som inte med Apostolicum bekänner att Kristus är Guds Son, avlad av den Helige Ande och född av Jungfrun Maria, ställer sig utanför Kristi kyrka. Vi präster har lovat att förkunna Guds Ord så som det är oss givet i den Heliga Skrift och så som vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittnar. Jungfrufödelsen framställs ju klart och utförligt i Bibeln, nämligen i Lukas 1:26-38.
Biskop Modéus, den präst som inte tror på jungfrufödelsen bör påminnas om sina prästlöften - och om det inte räcker, avskiljas från prästämbetet, eller hur? Förnekelse av jungfrufödelsen är troligen mycket ovanlig bland prästerna i Svenska kyrkan. Har du hört från de andra biskoparna något om detta fenomen i deras respektive stift?
Vi präster har hört våra konfirmander och kyrkomedlemmar säga: "Jag kan inte tro på jungfrufödelsen!" Då säger jag: "Det kan inte jag heller! Och ändå är jag präst!" Och det kunde inte ens Martin Luther! Han bekänner i Lilla Katekesen: "Jag tror att jag inte av mitt eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, utan den Helige Ande har kallat mig genom evangelium." Att tro att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa är alltså inte något som vi kommer fram till genom vårt skarpsinniga förnuft. Den tron är en gåva från Gud som han ger oss genom evangelium, genom sitt ord. Och som tas emot av miljoner människor i hela världen i detta Herrens år 2014, och detta oberoende av deras grad av skarpsinnigt förnuft.
I tron på Jesus Kristus sjunger - och bekänner - vi i en av våra mest populära julpsalmer: "sann Gud och mänska sann, oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan."
Käre Biskop Martin, må Herren rikt välsigna Din gärning i Linköpings stift!