Efter terrordåden i Paris finns det en fråga som nog alla har ställt sig: Vad är det som får unga män – och även en del kvinnor – att ansluta sig till Islamiska staten och begå sådana fruktansvärda illdåd i dess namn? Sociala faktorer som existentiell meningslöshet, identitetsproblem och utanförskap bidrar. Men en viktig faktor i sammanhanget är Islamiska statens mycket medvetna propaganda och de budskap den förmedlar.
Ett sådant budskap är att livet i IS erbjuder gemenskap och adrenalinkickar av brutalaste sort; som den tyske IS-experten Peter Neumann säger, förmedlar bilderna från Irak och Syrien intrycket att den som ansluter sig ”blir som Rambo och utför specialoperationer”. I nära anslutning till detta ligger budskapet att IS inte går att besegra och att allt motstånd är utsiktslöst. Denna poäng görs om och om igen i de groteska avrättnings- och förstörelsefilmer som har blivit något av Islamiska statens signum.
Men så finns också ett tredje budskap, som inte har fått lika stor uppmärksamhet. Det är att Islamiska staten inte bara är en militant rörelse, utan att det också är en föredömlig stat och ett väl fungerande samhälle – rentav en förverkligad utopi. Av alla budskap IS sänder ut, och de är många, är detta faktiskt det vanligaste. Enligt en studie från den brittiska tankesmedjan Quilliam Foundation handlade mer än hälften av Islamiska statens propaganda från mitten av juli till mitten av augusti om det civila livet, om ekonomin, om lag och ordning och religiöst fromhetsliv. Islamiska staten är enligt propagandan inte bara ett idealsamhälle för människor utan också för djur och natur.
Varför är detta viktigt? Därför att Islamiska staten påstår sig vara inget mindre än det enda verkligt islamiska samhället i hela världen, och den enda staten som är legitim i Guds ögon. Av denna anledning måste också ekonomin synas snurra på i god takt. ”Det skulle inte vara mycket till utopi om folk levde ur hand i mun”, som Charlie Winter vid Quilliam Foundation skriver.
Mot bakgrund av de exceptionellt höga anspråken kan man också förstå hur fritt IS-propagandans förhållande till verkligheten är. För många presumtiva jihadister från Europa blir tillvaron i Islamiska staten alls inget äventyr, som den tyske jihadismforskaren Peter Neumann påpekar. Eftersom de europeiska ungdomarna saknar militär utbildning får de antingen självmordsuppdrag eller sitta av långa vaktpass. Tristessen i sig är en anledning till att IS-krigare är så aktiva i sociala medier.
Inte heller är IS som militärmaskin så oövervinnlig som propagandan gör gällande. Filmer där osynliga fiender beskjuts syftar till att upprätthålla illusionen av ständiga framsteg, men på senare tid har IS tvärtom förlorat territorium. Attentaten i Paris var enligt Peter Neumann ett sätt att åter skapa motivation och framtidstro i leden.
Men svagast är ändå idén om Islamiska staten som samhällsutopi. Utan tillgång till kompetens och riktiga marknader är Islamiska staten ekonomiskt livsoduglig. Många planer för hur IS kan besegras militärt dras nu upp, men frågan är ifall inte ekonomins ohållbarhet och de höga förväntningarna på samhällsmoral kommer att leda till att IS imploderar dessförinnan.