Vi vill replikera Folke Fagerlund på Svenska Jägareförbundet, apropå utfodring av vilt med hjälp av sockerbetor. Faktum är att det är jägarkåren och speciellt jaktentreprenörena som driver efterfrågan på socker till sina jakter genom att betala betydligt mer än vad sockerbetsodlarna får från sockerbruket. I Sverige råder fri företagsamhet, det är tillgång och efterfrågan som styr. Därför hamnar nu över 40 000 ton sockerbetor i syd- och mellansvenska skogar årligen.
I 2014 års regleringsbrev står det att JF ska ”arbeta mot onödig utfodring av vildsvin”. Detta passar JF som hand i handske då det inte är vildsvinen man vill ha sockerbetorna till. Det är i första hand hjort och älg man vill locka med stora mängder socker. Här har vi Fagerlunds öppna dörr.
LRF bjöd in företrädare för Jägarförbundet och länsstyrelser i november 2014 för att komma överens om ett kort gemensamt uttalande om olämpligheten med sockerbetsutfodring. Tyvärr lyckades vi inte komma fram till något som vi alla kunde skriva under på när det gäller överutfodringen av sockerbetor.
Vi förstår nog alla att otvättade betor fulla med jord knappast är bra för viltet. Vilt skall enligt LRFs uppfattning hållas i de tätheter som den naturgivna fodertillgången medger.
Låt oss träffas och göra ett nytt försök att få till ett gemensamt uttalande mot sockerbetsutfodringen innan inköpen för årets säsong börjar.