Gunnar Jansson, socialdemokrat och ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, öppnar sin insändare i VT (29/4) med att konstatera att den svenska skolan befinner sig i vad som närmast kan beskrivas som ett fritt fall. Samma sak har fastslagits i rapport efter rapport, nu senast av OECD. Sjunkande kunskapsnivåer och växande ojämlikhet, är de färger med vilka bilden av skolan målas. Jansson fastslår att det krävs stöd i tidig ålder för att vända utvecklingen. Han beskriver vidare hur ”det är för sent att sätta in åtgärder när eleverna kommer upp i årskurs nio”. Att 25 procent av eleverna på Västerviks gymnasium inte klarar sin utbildning, talar knappast mot detta. Förutom fler lärare i lågstadiet, pekas även satsning på mindre barngrupper i förskolan, fler speciallärare- och pedagoger, stärkt lärarutbildning och höjda lärarlöner ut som nödvändiga åtgärder för att stävja den kommande katastrofen.
Vi socialister har påpekat detta i många år, och kan inte göra annat än att hålla med Jansson. Borde då inte allt bli bra nu? Stefan Löfven (S) har ju tagit över Rosenbad, och Tomas Kronståhl (S) vårt eget kommunhus. Problemet är att innan Löfvens utlovade satsningar på två miljarder kronor till lågstadiet (på tok för lite om man frågar oss, men ändå ett steg i rätt riktning) ens hunnit bli verklighet, har våra lokala socialdemokrater röstat för att fortsätta Harald Hjalmarssons (M) nedskärningar. Mer än 20 miljoner kronor ska hyvlas bort från skola och barnomsorg i vår kommun, fram till 2017, vilket motsvarar ett stort antal tjänster. Detta innebär att Löfvens ”satsning” i vår kommun i bästa fall kan tjäna som plåster på de nya sår vår skola snart kommer tillfogas.
Redan i dag är situationen akut. Barn med behov av extra stöd lämnas åt sitt öde. De starka eleverna bromsas i sin utveckling. Fritidshemmen är underbemannade och förskolan är mer barnpassning än pedagogisk verksamhet. När alla rapporter säger samma sak och skolans personal går på knäna – då räknar Gunnar Janssons människor i procent av ”den totala kostnadsmassan” – och föreslår fler nedskärningar. Fråga vilken lärare (eller annan personal inom skolan) som helst, alla säger samma sak; att detta inte går längre.
Sedan 2013 har våra barn berövats 57 miljoner kronor. Jansson tar innan Löfven ens hunnit ge, så vad har då våra lärare och elever att hoppas på? Vi socialister kan inte vara nog tydliga i vårt budskap: Nedskärningarna sker därför att de kan ske, och de kan ske därför att personal, elever, föräldrar och andra medborgare accepterar och låter de skyldiga komma undan. Skollagen och läroplanerna talar sitt tydliga språk, men rättigheter är dock något vi måste försvara – tillsammans. Det är dags för ett nytt, större och mer erfaret Västerviksuppror. För att försvara vår välfärd.