Debatt: Jordens resurser måste begränsas – för alla

I den debatt som pågår om klimatproblemen saknas en djupare insikt om att resurserna på jorden är begränsade, förutom solenergin som måste ”tämjas” på något klokt sätt. Dock kräver även solenergin att begränsade resurser tas i anspråk, så man kommer inte runt problemet ens med detta energislag.

Det stora hotet är den västerländska tillväxttanken, där tillväxt mäts i monetära mått och där krig, katastrofer och även miljöförstöring ger positiva utslag eftersom det involverar en massa resurser. Det finns däremot inte något mått för att beräkna den negativa effekten av händelserna och balansräkningen ser därför bra ut.

Om man inser att resurserna är begränsade, så måste det till någon form av begränsning av hur mycket var och en får nyttja för annars inträffar det som går under benämningen ”allmänningens tragedi”, det vill säga att den som kan tillskansar sig mer och till slut är resurserna slut. Vad gör vi när allt vatten är förorenat och alla djupa magasin är tömda? När det inte finns någon frisk luft längre? När jorden är förgiftad? När oljan är uppumpad och inte längre smörjer jordskorpan?

Hur länge skall vi leva i tron att tekniken skall lösa fortsatt överutnyttjande av de ändliga resurserna?

Tekniken har fram till nu gjort tillvaron enklare för människan och det är något att vara tacksam över, men den teknikutveckling som nu sker, sker mycket för sin egen skull, för att det är möjligt.

Människan blir inte lyckligare för att hon byter teknikprylar efter modenycker, hon blir heller inte lyckligare av att vara aktiv på sociala medier, det visar forskning som jag just nu inte har tillgång till. Men, teknikprylarna kräver användning av sällsynta material och de kräver enormt mycket energi. Servrarna som hanterar allt digitalt material kräver förutom el för kylning också mycket metaller och andra grundämnen. Hur många tänker på nedhuggna skogar, planetens lungor, och förgiftade miljöer när de skickar bilder på gulliga katter eller söta barn?

Det enda rimliga vore att varje individ, var den än finns på jorden och vilken position i samhället den än har, får tilldelad en mängd ändliga resurser som hen får disponera. En viss volym koldioxid, ett visst antal kWh, en viss mängd vatten och så vidare. Dessa mängder kan man hantera på olika sätt – byta, sälja eller ta ur systemet för hållbarhetens skull. Det handlar alltså inte att alla skall leva helt lika utan det handlar om jämlikhet från klimatsynpunkt.

Detta skulle innebära en ny sorts ekonomi och varför skall vi hålla fast vid en ekonomisk teori som man tog fasta på på 1800-talet och som har visat sig ge så negativa konsekvenser, ja helt enkelt hota hela jordens och mänsklighetens existens?