I VT 26/11 ondgör sig två socialdemokrater, Angelica Katsanidou och Dan Nilsson, över en sverigedemokrats korkade skämt om månggifte, en tjädertupp och islam. Socialdemokraterna fick vid fullmäktigemötet tillskott i sin kör med sopraner från övriga partier – även SD själva tog kraftigt avstånd från vad som sagts. Endast vi socialister stod bredvid och kliade oss i huvudet av förundran.
Nog är det av stor vikt att alla krafter som förespråkar ett modernt och demokratiskt samhälle enas mot hetsen som riktas mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Få partier i Västervik har ägnat denna kamp lika mycket tid som Socialisterna. Varför väljer vi då att inte stämma in i kören av fördömanden?
Ganska enkelt, vi anser frågan vara för viktig för att behandlas slarvigt. Att skämta om religion är något vi måste tillåta. Vi kan därför inte heller behandla olika religioner med olika måttstockar. Hade tjädern fått vara mormon istället, hade reaktionerna uteblivit. Detta är inget annat än hyckleri. Det kanske är en nyhet för Socialdemokraterna, men rätten att kritisera religion är en lika naturlig del av religionsfriheten som rätten till religion.
Det hör dock inte hit att SD har som huvudgren att hetsa mot invandrare i allmänhet och muslimska sådana i synnerhet. Om vi på allvar vill bekämpa de idéer SD står för måste vi göra det på riktigt när de faktiskt yttras. Det är lögn att påstå att Per-Olof Henningsson stod i talarstolen och förnedrade någon person eller religion – såvida man inte är okunnig och förnekar att det går finna stöd för månggifte inom islam (och dess syskonreligioner också för den delen). Nu verkar dock okunskap ses som dygd snarare än ett problem av våra båda sossar då de också blandar ihop religion med etnicitet. Att infödda svenskar kan konvertera till islam verkar för dem vara otänkbart.
Att ropa ”kränkning av demokratin” och påkalla ”disciplinära åtgärder” är inte bara att ropa ”vargen kommer” utan också att vandra på mycket tunn is. Vilka skulle dessa åtgärder vara – yttrandeförbud för en folkvald?
I stället borde Västerviks socialdemokrater fundera över vilka konsekvenserna blir av att de står fast vid Hjalmarssons politik och med detta låter krav på ”effektiviseringar” på över 40 miljoner kronor inom skolan, barn-, äldre- och handikappomsorgen ligga kvar fram till 2017. Vi socialister vet vad ”effektiviseringar” innebär för personalen som arbetar inom välfärden. Vi vet också att socialdemokratin med detta knappast minskat andelen potentiella SD-väljare inom sin egen historiska väljarbas – arbetarklassen i detta land.