Det höga och upptrappade tonläget mellan USA:s och Nordkoreas ledare riskerar i värsta fall att sätta hela Ostasien i brand och orsaka svåra bakslag för hela världsekonomin. Vi har här att göra med två mycket oförutsägbara ledare. Trumps omogna uppträdande både på hemmaplan och världsscenen vittnar också om den rent parlamentariska demokratins överlägsenhet där statscheferna endast har reprensentativa uppgifter och icke som i presidentdemokratier stort inflytande över såväl inrikes- som utrikespolitiken.
Kina är en snabbt växande supermakt både politiskt och ekonomiskt. En väl fungerande ekonomi år också förutsättningen för en politisk och militär maktställning. Trots att det pågår en maktkamp mellan USA och Kina om både politiskt och ekonomiskt inflytande i Ostasien är det uppenbart att båda länderna försöker tona ner motsättningarna. Orsaken är den omfattande handel mellan de båda länderna som även är till gagn för hela världsekonomin.
Det ligger i både Kinas och Rysslands intressen att konflikten mellan USA och Nordkorea inte trappas upp. Inget av dessa båda länder vill att Nordkorea utvecklas till en kärnvapennation. Därför kunde man för en gångs skull nå total enighet i FN:s säkerhetsråd när frågan om ekonomiska sanktioner mot Nordkorea kom upp på dagordningen.
Kina är en diktatur. På försiktigt diplomatspråk säger man gärna att landet har ett annorlunda statsskick. Regimmotståndare fängslas. En öppenhet mot omvärlden, men en inre slutenhet. Utrikespolitiken präglas dock av pragmatism. I den viktiga klimatfrågan har landet i motsats till Trums USA en realistisk inställning mycket till följd av inre problem med förorenad luft. Ett föhoppningsvis fruktbart samarbete har inletts mellan Kina och EU på klimatområdet.
Kina kan utöva inflytande på Nordkorea men vill inte att den järnhårda diktaturen ska falla. Kina styrs självt auktoritärt och vill inte se västerländskt inflytande i Nordkorea. Regimens fall slulle även innebära stora flyktingströmmar till Kina och bidra till instabilitet i regionen.
Kinas politiska linje är att öka sitt militära inflytande i den östasiatiska regionen och samtidigt ekonomiskt och därmed även politiskt vinna inflytande i andra delar av världen. Kina är ett kapitalstarkt land och investerar stora summor främst i infrastruktur i Centralasien och Östafrika. Mycket uppmärksammat är de stora infrastrukturinvesteringarna längs den gamla Sidenvägen i Centralasien med hamnanläggningar i havsområdena.
Liknande investeringar sker i östafrikanska stater. Investeringarna sker som lån till berörda stater vilket stärker Kinas politiska inflytande över dem samtidigt som de bidrar till ländernas utveckling med höjd levnadsstandard som följd.
Kommer Kina att sakta men säkert överträffa USA som världens främsta supermakt? Den ekonomiska utvecklingen i de båda länderna kan avgöra den frågan. Men framgångsrik ekonomisk utveckling är omöjlig utan stabilitet och att konflikter kan lösas på fredlig väg.