2015 inleddes med ännu en attack mot en moské. Denna gång ägde attacken rum i Uppsala och blev den tredje på mycket kort tid. Under förra året skedde sammanlagt 13 attacker mot moskéer i Sverige – alltså mer än en attack i månaden.
Om detta vill vi socialister säga två saker. För det första är vi som försvarare av religionsfrihet tveklösa försvarare av muslimers rätt att utöva sin tro i detta land. Vi menar å det bestämdaste att hets, förföljelser, trakasserier och våld mot religiösa minoriteter inte har någon plats i ett modernt samhälle.
Dessa attacker har även en andra djupt tragisk dimension. Sverige som en gång varit världens jämlikaste land och ett internationellt föredöme har förvandlats till ett land som många andra i Europa. Från ökande jämlikhet till växande klassklyftor, från utbyggd välfärd till ständiga nedskärningar, från full sysselsättning till hög arbetslöshet. Kort sagt, Sverige har gått från trygghet till otrygghet, från solidaritet och gemenskap till konkurrens och misstänksamhet. Vi lever i en tid där allt fler kan räkna sig till förlorarna.
Detta innebär att vi är idag många med goda orsaker att känna ilska över hur samhället utvecklas. Vi är många med goda orsaker att kämpa för en annan samhällsutveckling. Men när en verklig rörelse för jämlikhet och frihet saknas, när kraften att ena människor inte finns, slår allt fler blint omkring sig i desperation. Nationalism, rasism och hat mot muslimer är precis som växande religiös fanatism och gängbildningar uttryck för denna desperation. Vi menar att attacker som dessa tillsammans med etniska och så kallade kulturella konflikter är tydliga tecken i tiden.
Detta är situationens djupa tragik. Vi tvingas se hur förlorare i samhället hatar andra förlorare. Vinnarna, den svenska överklassen - som berikat sig i samma takt som vi arbetande och arbetslösa pressats tillbaka – skrattar hela vägen till banken. Vi menar att det enda som kan vända utvecklingen är rörelse för förändring. Endast när vi som förlorar på samhällsutvecklingen kämpar tillsammans kan vi se att det är mer som förenar oss än vad som skiljer oss åt. Alternativet är djupare splittring, ökad råhet och allt djupare mörker. Socialisterna har redan bestämt sig för vilken roll vi vill spela i kampen om vår framtid. Har du det?