Trots att de bidragit minst till klimatförändringarna är det världens fattigaste människor som betalar det högsta priset. Men bara en tredjedel av klimatbiståndet når världens minst utvecklade länder, vilket hotar global utveckling och fattigdomsbekämpning.
Vi märker det kanske inte så mycket i Sverige än, men effekterna av klimatförändringarna påverkar redan människor över hela världen. 2016 var det varmaste år som någonsin har uppmätts, och svår torka drabbade flera regioner i världen. I delar av södra Afrika var torkan så svår att upp till 14 miljoner människor rapporterades behöva nödhjälp för att överleva. På andra platser i världen var problemet det omvända. I delar av Asien smittades tusentals människor av diarrésjukdomar efter att svåra översvämningar förstört vattenkällor och sanitetsanläggningar.
Som exemplen ovan visar manifesterar sig klimatförändringar framförallt genom vattenförändringar som torka, översvämningar och stigande havsnivåer. Särskilt utsatta för dessa extrema väderhändelser är människor som bor i fattiga samhällen utan utvecklad infrastruktur och säker tillgång till rent vatten. Dessa människor, som tillhör den fattigaste delen av världens befolkning, betalar alltså det högsta priset för klimatförändringarna, trots att de har bidragit minst till de utsläpp som driver på temperaturhöjningen.
Att stötta människor som lever i fattigdom utan tillgång till rent vatten borde alltså vara en prioriterad fråga, men idag når mindre än en tredjedel av klimatbiståndet de minst utvecklade länderna, och alldeles för lite satsas på att hjälpa fattiga samhällen att bygga motståndskraft mot extremt väder. Framförallt satsas det för lite på rent vatten.
Sverige har på många sätt varit ledande i det globala klimatarbetet, och jag får ofta höra av kollegor från andra länder att vi i Sverige borde vara stolta över vårt land. Och det är vi, men det betyder inte att Sverige inte kan göra mer. Sverige kan exempelvis göra mer genom att verka för att hållbar tillgång till rent vatten och sanitet i större utsträckning uppmärksammas som grundläggande för klimatanpassning, och arbeta för att mer av det globala klimatbiståndet ska gå till att stödja de allra fattigaste och mest utsatta samhällena. Att människor har säkra system som kan förse dem med rent vatten även vid torka eller översvämningar är helt avgörande för att framtida katastrofer ska kunna undvikas och människor ska kunna ta sig ur fattigdom.
Det har sagts av många, och det tål att upprepas, vi är den första generationen som kan utrota extrem fattigdom, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna. Men om det ska vara möjligt krävs det att vi inte glömmer bort det som vi alla tar för givet, tillgången till det rena vattnet.