Vår dotter är autistisk med utvecklingsstörning. Tack vare att hon har skolplikt så är hon delar av dagen i särskolan. Sedan faller ansvaret tungt på oss föräldrar och ganska lätt på socialförvaltningen.
Det gör situationen för oss föräldrar väldigt speciell. Den gör oss också beroende av välvilja och dagsformen hos socialförvaltningen. Vi har haft en mängd åtgärder, alla strikt åtskilda från varandra. Det kan vara ledsagarservice och avlösarservice, kontaktperson eller kontaktfamilj.
Säkert har jag glömt något. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är rätten. I dagsläget är den rejält urholkad. Inte för att det sägs högt, men för socialförvaltningen är det viktigare att budgeten hålls, att ansökan kommer in i tid än att hjälp till familjer ges som behöver.
Dessutom beskärs den så kallade rätten kraftigt. Nej, den åtgärden kan vi inte ge då, då måste ni söka den åtgärden vilken inte kan ges på helgen och så vidare. För vår dotter och vår familj är det likgiltigt. Våra behov är detsamma.
Som exempel så hade vi tre timmar avlösarservice i hemmet på helgen. I hemmet är för vår del, i de flesta fall mycket ologiskt. Vi bor på landsbygden och det är därför svårt för en avlösare här att göra någonting meningsfullt. Dessutom innebär det för oss ingen avlösning. Därför har vi sagt nej till den.
Vad som sedan återstår är alltså välvilligt inställd släkt eller vänner. Den rätt vi har, har vi inte! Vi tvingas stå med mössan i hand och vara tacksamma för det som vi faktiskt har betalat skatt för!
Som lök på laxen ska alltså RUT-avdraget minskas för att alldeles säkert avskaffas. Det påverkar våra ekonomiska möjligheter att få hjälp från andra.
Det blåser snålt kring vår familj och troligen talar jag för flera.