Terese Anderssons kommenterar i sin ledare i VT 13/4 utredningen ”Maktutövning under lagarna”. En ESO-rapport om trotsiga kommuner som visar att dessa inte alltid följer lagar och förordningar. Hon och många med henne anser att situation i Sverige är unik och anmärkningsvärd.
Politiker, kommunala tjänstemän, kommunala förvaltningar och kommunala bolag tar ofta självsvåldiga beslut och genomför saker utan förankrade beslut och utan dokumentation. Exemplen från våra svenska kommuner är många. Det märkliga är dock att man i det här landet inte kan ställa dem till svars! För i kommunallagen – med ursprung från 1860 – regleras inte kommunala tjänstemän, kommunal förvaltning och kommunala bolag. Men i våra skandinaviska grannländer är detta dock möjligt då man där har en lagstiftning som reglerar detta.
I Sveriges kommuner är det alltså politikerna som är ansvariga för vad tjänstemännen gör. Och dessa kan vi bara ställa till svars vart fjärde år i våra kommunval och då endast genom att rösta eller inte rösta på deras respektive partier. Kommunernas fullmäktigeförsamlingar beviljar i och för sig också ansvarsfrihet för det gångna året för den styrande majoriteten, men de tillfällen där man inte gett sina politiska vänner detta uti landets olika kommuner är mycket lätträknade.
Politikerna granskas förvisso också av kommunala revisorer som brukar bestå av en ordförande från oppositionen och ytterligare tre eller fyra personer. Dessa har den grannlaga uppgiften att granska sina politiska vänner. Detta förhållande, som kan betraktas som ett jävsförhållande, kan man ha mycket synpunkter på och en som reagerat starkt i ett antal kolumner på ledarplats i Dagens Nyheter för något år sedan är Inga-Britt Ahlenius, före detta generaldirektör för Riksrevisionsverket. Hon kallar det till och med ett institutionaliserat jävsförhållande som hon menar måste upphöra. Hon anser att det måste till något helt nytt för dessa våra fristående kommuner och hon föreslår att det skapas oberoende regionala kommunrevisionsverk.
Märkligt är också att myndigheterna kräver professionell revision för små företag, men ej för landets kommuner. Så tills vidare fortsätter våra kommuner, nästan systematiskt skulle man kunna säga, att ignorera både domstolar och JO-utslag då deras domar och påtalanden aldrig innehåller några påföljder.
Allt medan denna kommunala cirkus pågår så kan vi medborgare inget annat göra än att fortsätta och ifrågasätta politiker och kommunala tjänstemän genom nyhetsartiklar, debattinlägg och även förstås genom rättsliga prövningar. Dessa verktyg är de enda som idag står till buds i väntan på en eventuell ny nationell lagstiftning inom området. Att ifrågasätta tveksam kommunal verksamhet är dock en medborgerlig rättighet och en klar nödvändighet i ett i dagsläget någorlunda rättssäkert svenskt lokalsamhälle.