Örebro kommun har med rätta fått ta emot hård kritik för sitt sätt att ta hand om hemvändande jihadister från Syrien. Som rapporterats av SVT Tvärsnytt har kommunen försökt få jihadisterna att återintegreras i samhället genom att hjälpa dem med praktikjobb. Samtidigt måste ett förebyggande arbete mot radikaliseringen ske. Vem har ansvaret? Hur ska det göras?
Det är hög tid för alla större kommuner i Sverige att ta tag i den frågan. Som fallet Örebro visar är jihadistproblemet inte något som bara drabbar storstäderna.
Hittills har Sverige behandlat jihadistproblemet som ett nationellt problem. Frågan har överlåtits på regeringen och Säpo. Men hur ska regeringens antiradikaliseringssamordnare Mona Sahlin kunna ha koll på hela landet? Säpo i sin tur kan inte heller arbeta med förbyggande åtgärder. Säpo är polisen och det är inte polisens uppgift att debattera religion, världspolitik och sociala frågor med medborgarna.
Arbetet med att förhindra den tilltagande radikaliseringen bland unga män i muslimska sammanhang är en fråga som måste skötas av kommunerna. Det låter säkert främmande för kommunalpolitiker och tjänstemän att just de skulle vara ansvariga för att hantera frågor som rör inbördeskriget i Syrien. Men nu är det så verkligheten ser ut. Ett världspolitiskt problem har blivit ett kommunalpolitiskt problem, och det finns ingen nationell ”antijihadistmyndighet” i landet som kommer och fixar allt.
För att inte begå samma misstag som Örebro kommun har gjort, att tro att praktikjobb automatiskt omskolar svårt indoktrinerade unga män, är det nödvändigt att de kommuner som tror att de har problem med radikalisering upprättar en handlingsplan mot det. Förebilder för hur detta kan göras finns i Danmark och Storbritannien.
Inte minst är det viktig att skilja mellan unga män som befinner sig i riskzonen och unga män som redan har tagit steget och åkt till Syrien. Den första gruppen kan hindras med sociala åtgärder. Att umgås med vansinniga tankar är inte ett brott. Här kan handfast handledning från socialkontoret vara en hjälp. Annat är det med dem som återvänder från kriget. De kan inte behandlas på samma sätt eftersom de har begått en klandervärd handling. De bör polisanmälas för att man ska kunna ta reda på om de har begått krigsbrott eller deltagit i folkmord.
Det kommunala Sverige är starkt och borde kunna lösa problemet med de många jihadisterna. Vi har en tradition av att inte lämna människor vind för våg. Men det är som sagt kommunerna som måste göra det och inte staten.