Vid föregående veckans möte i riksdagen om mjölkböndernas svåra situation dök förstås direktör Palle Borgström, ordförande för LRF mjölk, upp och grät krokodiltårar. Om jordbruket okunniga reportrar sög förstås i sig hans hycklande ”visdomsord”.
Sanningen är den att LRF och LRF Mjölk, som är samma andas barn, inte har lyft ett finger för att hjälpa mjölkbönderna. De har också svikit konsumenterna, som i detta virrvarr av utbud knappt kan hitta svensk mjölk i butikshyllorna.
Sedan Arla slogs ihop med en dansk mjölkjätte, MD Foods, kan det lika gärna vara dansk mjölk som det står Arla på. Från antibiotikastinna danska kor som också ges GMO-foder.
Det kan rentav vara mjölkprodukter som Arla själv importerar från sina utländska mejerier. Arla har sugit ut de svenska bönderna som sliter oerhört för att klara sig på det skamligt låga mjölkpriset som inte på långa vägar täcker produktionskostnaderna. Det mjölkbönderna skulle haft har i stället gått till utlandsinvesteringar. Många mjölkbönder har närmast slitit ihjäl sig eller ådragit sig svåra sjukdomar för att klara ekonomin. Något som inte berör LRF:s eller Arlas direktörer det minsta.
Det här pressmeddelandet från Arla säger väl det mesta om var Arla och LRF har sina ambitioner:
”Den första augusti (2014) trädde Arla fusion med belgiska EGM Walhorn i kraft. Det stärker Arla Foods ställning som världens mest multinationella mejeriföretag ägt av bönder. Bondeägda Arla har nu mjölkbönder som ägare i sju europeiska länder. ”
Dessutom är Arla delägare i Kina största mejeri. Och ett av de största i England. LRF, Arla och den övriga lantbrukskooperationen arbetar också aktivt för handelsavtalet med USA som ytterligare kommer att försämra för svenska bönder.