Upplevelse på Friends arena i samband med landskampen mot Danmark. Min första notis var hur många poliser och ordningsvakter som var utkommenderade. Då reflekterade jag över hur hade det känts om de hade varit fientligt inställda till oss besökare.
Tanken gick de de stackars medmänniskor som lever i länder med krig och elände och där man har en poliskår men ej kan lita på. Väl inne på arenan var det en fantastisk stämning precis innan matchstart, då upplyste speakern i högtalarna att vi skulle hedra offren i Paris med en tyst minut.
Plöstligt som att vrida av strömbrytaren så blev det alldeles dödstyst inne på Arenen, en obeskrivlig känsla infann sig hos mig att det kan bli så tyst att man kan höra en knappnål falla med en publik på 50000 personer. Det var mäktigt. Att sedan både Globen och Friends arena var upplysta i de franska färgerna var också mäktigt.
Summeringen av det totala intrycket var att det trots allt finns hopp för mänskligheten.