Nu arbetar skolpersonal med förberedelser inför det nya läsåret.Då utgår jag ifrån att de också arbetar med hur de gemensamt skall komma tillrätta med sexuella trakasserier och övergrepp, som elever utsätts för på skoltid och på sociala medier.
Minst var fjärde flicka i gymnasiet har blivit tafsad på det senaste halvåret, visar forskning. Men trakasserierna börjar ibland långt tidigare – i lågstadiet. Hur många föräldrar finns det, som behöver känna oro inför höstterminsstarten, att deras barn skall bli utsatta för sexuellt ofredande?
Jag har på olika sätt arbetat med mobbnings- och kränkningsfrågor i fyra decennier. Jag har besökt skolor landet runt, hållit föreläsningar för personal och föräldrar och haft lektioner för åtskilliga tusen elever i olika åldrar. Personligen stör det mig oerhört, när det sker en normalisering av avskyvärda beteenden. Tjejer får höra att de är horor eller slampor, de får sexistiska och spydiga kommentarer om sitt utseende, blir tafsade på brösten, får en hand mellan benen eller på rumpan.
Att unga flickor tänker ”jag blir ofta kallad hora och det får jag väl stå ut med” - det är aldrig okej och det får aldrig någonsin accepteras. Därför är min uppmaning till tjejer att INTE NÅGON GÅNG tolerera sexövergrepp. Markera alltid mot förtryckare. Berätta för föräldrar. Gå samman i grupp. Slå larm till skolledning. Om då ingenting händer inom några dagar. Kontakta Diskrimineringsombudsmannen. Låt de som förnedrar er få ta konsekvenserna. Vidrigheter skall alltid bekämpas.
Sexuellt ofredande bryter inte bara mot skollagen med anmälnings- och handlingsplikt. Brottet har också sitt speciella lagrum i brottsbalken. När det gäller att komma tillrätta med sextrakasserier, så är jag övertygad om, att det mest effektiva sättet är när alla säger ifrån. Därför måste också killar, som hör och ser kompisar bete sig uselt, våga reagera.
Det är dock skolors huvudmän, deras rektorer och all personal, som har det yttersta ansvaret, genom kontinuerligt förebyggande värdegrundsarbete och vid behov akuta åtgärder mot alla sexuella trakasserier mot såväl pojkar som flickor. Om det arbetet inte sker i nära samarbete med elever och föräldrar är det dömt att misslyckas.
Skolor befriade från sexuella trakasserier och övergrepp får inte vara en utopi. Mitt krav på huvudmän, rektorer, lärare och annan skolpersonal inför läsåret 2016/2017 är därför: Se till att skollagens och diskrimineringslagens ”Nolltolerans mot sexuella trakasserier och övergrepp”, inte bara blir tomma ord som pliktskyldigt skrivs in i skolans likabehandlingsplan. Se till att det blir ändring på riktigt!