Sverigedemokraterna är ett parti utan konsekvenstänkande. Det visar deras debattartikel där krav bland annat ställs på att bidrag till kultur med få besökare överförs till sjukvården.
Själv representerar jag ett kulturområde som Sverigedemokraterna föraktar: Cirkus. SD har skadat oss mer än något annat parti bland annat genom motioner i riksdag och kommuner. Utan att gå in på detaljer sprider SD rasistiska fördomar om kringresande sällskap. Partiet vägrar träffa oss för att reda ut alla missförstånd.
Cirkus är ett av de kulturområden som kostar skattebetalarna minst räknat per föreställning och åskådare. Det beror på att området finansieras helt eller delvis med publikintäkter. De tre turnerande svenska cirkusarna, om vilka SD fortsätter att sprida lögner, lever enbart på egna intäkter och betalar även kommunerna för mark att spela på och polistillstånd för sammankomster och affischering. Tillstånd och markhyror kostar en cirkus mellan 250 000 och en halv miljon kronor per säsong.
Samtidigt finns annan cirkus som finansieras helt eller delvis via skattsedeln. Några av dem lever upp till nidbilden av bidragskultur. Det är fler på scenen än i salongen. Så är det inom alla kulturområden. Vissa klarar sig på egen hand, andra behöver bidrag.
SD tycks tro att skickliga artister haft turen att födas med särskilda talanger. Så tror människor som är för lata för att lägga ned enorma mängder tid på intensiv, tidvis urtråkig medveten träning för att bli högpresterande. Det krävs också massor av tid för nyskapande och marginaler för att kunna misslyckas.
Hela cirkusområdet hänger ihop. Bidragen ger artister och andra inblandade möjlighet att utvecklas. Men de jobbar inte bara i bidragsprojekt, utan turnerar även med självfinansierande aktörer, uppbär lön och betalar skatt. Utan tillgång till både och finns ingen professionell cirkus.
Så fungerar all kultur, även så idrotten och hela vårt samhälle. Det går inte att plocka bort sådant som SD ogillar och förvänta sig att det önskvärda överlever.
Sverigedemokraterna är ett parti utan konsekvenstänkande.