Under dryga fyrtio år har ”nolltolerans” varit den enda accepterade normen vid såväl lagstiftning som i drogpolitiska samhällsdebatter. Flertalet av dessa debatter, vilka präglats av polarisering har inte lett till några nämnvärda förändringar. Västerviks kommunfullmäktige är inte befriad från ovederhäftiga angrepp på den som förordar en mer humanistisk hållning till missbrukare och vård av denne.
Den härskande nolltoleransens effekter har medfört att Sverige i dag har Europas högsta dödlighet bland drogmissbrukare. Denna statistik visar bara toppen på ett tragiskt isberg. Under ytan återfinns många anhöriga och vänner till missbrukaren som tvingats leva med ovissheten om liv eller död. Lagstiftningen har även medfört att behandling av missbrukare har försvårats genom delat huvudmannaskap mellan kommun och landsting. Missbruksvården har blivit kontraproduktiv.
Det är bara att konstatera att den förda missbrukspolitiken har medfört att vi fått ett stigmatiserat samhällsklimat. Därför krävs framförallt en missbrukslag som slår fast att drogmissbruk är en sjukdom. Behandling av missbruks- och beroendevård skall ske i utifrån samma värdegrund som vilken annan sjukdom som helst.
”Centerpartiets övergripande mål är ett narkotikafritt samhälle. Men vi anser att den stigmatisering som drabbar många som behöver beroendevård måste brytas. De behöver ges adekvat vård på ett sätt som inte är fallet idag”. Därför krävs åtgärder såväl nationellt som regionalt och framförallt lokalt, som i långt större utsträckning präglas av humanistiska värderingar. Begreppet nolltolerans kan förvisso användas, men skall då uteslutande avse tillverkning, smuggling, försäljning och odling av narkotiska preparat.
Missbruks- och beroendevården i Västervik skall utföras från en humanistisk värdegrund med prioritet på följande:
• Att i kontakt med missbrukare se dennes sjukdom med behov av stöd och vård och inte som ett socialt problem.
• Utveckla det förebyggande arbetet och klargör ansvaret inom kommunen för tidig upptäckt av barn och unga i riskzonen.
• Klargör kommunens ansvar för återfallsprevention och utveckla ett handlingsprogram därefter.
• I förekommande fall, erbjud drogmissbrukaren sprutbyten.
• Skärp kraven på landstinget för en effektiv internkontroll avseende ”läkemedelsläckage”.
• Påverka landstinget för att missbrukare lättare kan komma med i-, och vid återfall, få behålla sin patientstatus i landstingets behandlingsprogram.
• Genom olika samverkansorgan, verka för att formerna för delat huvudmannaskap av missbruksvården avvecklas.
Dessutom verka för skärpta straff för smuggling-, försäljning och odling av narkotikaklassade produkter, samt att göra det lättare att narkotikaklassa nya preparat som upptäcks vid gränskontroller och vid andra sammanhang. Vi menar att drogdebatten skall utgå från en humanistisk ”nollvision”, i stället för dagens kontraproduktiva ”nolltolerans”.