I Västerviks-Tidningen 25/8 så öppnar Harald Hjalmarsson (M) upp för en skattehöjning i kommunen. Mycket förvånande eftersom kommunalrådet tidigare vägrat ta ordet skattehöjning i sin mun. Vi som insett de stora behov som finns, har föreslagit en skattehöjning för att slippa allvarliga konsekvenser av för hårda nedskärningar. Vi ansågs då oansvariga. I det tidigare allianssamarbetet med Moderaterna, var skattehöjning ett rött skynke. Man fick tänka tanken, helst inte uttala den och definitivt inte torgföra den.
Vad är då anledningen till detta skattehöjningsutspel? Har Hjalmarsson till slut insett vad nedskärningarna i kommunen ställt till med? Eller är det insikten om ett minskat förtroende hos väljarna, orsakade av majoritetens prioriteringar, som gör att han kastar in handuken och pratar om skattehöjning?
Eller är det möjligen Fredrik Reinfeldts senaste utspel om skattehöjningar som gjort det legalt även för Hjalmarsson att prata om en höjning av kommunalskatten? Vi tror att det är det sista alternativet. Reinfeldts ord väger tungt när moderata politiker på det kommunala planet agerar.
Politik på det kommunala planet är dock ingen "följa John-lek", utan här gäller det att ta långsiktigt hållbara beslut, oavsett vad partiledaren på riksplanet säger och gör.
Hjalmarssons uttalande i VT om ”att en skattehöjning känns i plånboken” är oroväckande och avslöjande. Vi som har en humanistisk livsåskådning är mer oroade över när nedskärningarnas konsekvenser känns i själ och hjärta.
När politiker säger en sak ena gången och en annan sak nästa gång, så ökar politikerföraktet. En politisk institution där klimatet inte är sunt, där demokratin inte fullt ut respekteras, där en röd tråd i beslutsgången ibland saknas, där logiken haltar och där olika former av härkartekniker genomsyrar ledarskapet, ökar inte intresset att engagera sig politiskt. Många av de samhällsmedborgare, som med sin etik, moral och inre kompass vore lämpliga som nya politiker, är inte beredda att dagtinga med sina samveten.
Vi har hela tiden stått upp för en humanistisk politik som utvecklar Västerviks kommun, där vi värdesätter varje individ. Där de politiska besluten har ett underifrån perspektiv och är förankrade i verkligheten. Där målsättningen är att ha Sveriges bästa skola, förskola, äldrevård, omsorger och sjukvård. Där kultur och fritid är högt prioriterade.
Om vi tänker med hjärtat och inte bara med plånboken, samtidigt som vi tillgodoser de primära behoven och några av de viktigaste sekundära behoven, så växer kommunen och innevånarna av egen kraft.