Förr bedrevs omfattande trafiksäkerhetsutbildning för unga i skolan, via polis och frivilligorganisationer. Men var får unga sin utbildning i trafiksäkerhet idag?
Sverige har bedrivit ett mycket framgångsrikt trafiksäkerhetsarbete.
Under 2013 omkom 260 personer i vägtrafiken och så låga dödstal har vi inte haft sedan 1940-talet. Det kraftigt sjunkande dödstalet är ett resultat av säkrare fordon, bättre vägar, effektivare sjukvårdsapparat, smartare regleringar och inte minst utbildning. Det är därför oroande om nya trafikanter inte får någon utbildning.
I en ny rapport har Kungliga automobilklubben (KAK) kartlagt frågan och haft kontakter med olika aktörer. Det visar sig att polisen nedprioriterar frågan och även frivilligorganisationernas insatser har trappats ned betydligt. Inte heller Trafikverket bedriver någon utbildning eller opinionsbildande arbete riktat mot allmänheten Den enda institution med ett heltäckande ansvar visar sig vara grundskolans lågstadium.
Enligt den nya läroplanen från 2011, ett digert dokument på nästan 300 sidor, ingår trafikkunskaper som centralt innehåll för lågstadiet. Som en av 25 punkter återfinns ”Trafikregler och hur man beter sig i trafiken på ett säkert sätt”. Trafik finns också kvar som exempel på ämnesövergripande temata. För högre stadier finns inga bindande formuleringar.
Enligt en undersökning från 2004, publicerad av Skolverket, fick ungefär nio av tio lågstadieelever trafikundervisning, i storleksordningen tio timmar per läsår. Detta kan vid en första anblick te sig acceptabelt, men för mellan- och högstadieelever sjönk siffrorna och i den pressade situation som råder i många skolor idag kan man oroas över vilken prioritet trafikkunskaper egentligen får.
Skolverkets undersökning visade att kommunernas engagemang varierade.
Riktigt små kommuner saknar ofta resurser och i stora kommuner blir insatserna utspädda på ett orimligt högt antal skolor. Av vad som konstaterats i kontakterna med friskolor prioriterar dessa trafikfrågor lågt.
Det är också oklart vem som utbildar pedagogerna i trafikkunskap, eftersom en avsevärd andel unga lärare själva lär sakna körkort. Någon obligatorisk trafikutbildning på lärarhögskolorna finns nämligen inte.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det i allra högsta grad önskvärt att även elever på gymnasiet får möjlighet att läsa till exempel körkortsteori. I bästa fall är det första steget mot ett eget körkort, men även som cyklist och fotgängare drar individen nytta av sina kunskaper. Oskyddad trafikant blir synonymt med outbildad.