Ett stort problem för partierna är att väljarna tenderar att bli mer och mer otrogna. I början av 1950-talet bytte endast var tionde väljare parti mellan valen. 2014 bytte mer än var tredje väljare parti och trenden torde fortsätta.
Vad samverkansmöjligheterna beträffar har Stefan Löfven upprepade gånger deklarerat att han vill ha blocköverskridande samverkan. Detta utesluter helt Vänsterpartiet som utmålat hela Alliansen och Sd som huvudmotståndare och dessa båda kan av ideologiska skäl inte samarbeta med V. När Mona Sahlin inför valet 2010 tvingades att ta med V i ett regeringsunderlag blev resultatet nederlag för S och fortsatt alliansregering under Reinfeldt.
Strukturella faktorer är en starkt bidragande orsak till att socialdemokratin för sin överlevnad som statsbärande parti måste söka samarbete med borgerliga partier. Antalet industriarbetare har sedan 1965 minskat från 42 till 25 procent och de högre utbildade, ofta med borgerliga, preferenser ökar snabbt. En förändring jämfört med tidigare är att missnöjda socialdemokrater numera ofta till följd av missnöje med migrationen föredrar Sd före V.
Undersökningar visar att mer än 20 procent av de LO-anslutna röstat med Sd och ungefär lika många med Moderaterna. S har
inför kommande valrörelse utmålat M och Sd som huvudmotståndare och öppnat dörren för samverkan med Centern och Liberalerna. Om Alliansen blir mindre än de rödgröna kan dessa båda partier tänka sig S-samverkan.
V som under nuvarande mandatperiod haft ganska stort inflytande som stödparti till regeringen kommer troligen att helt förlora inflytande över rikspolitiken även om partiets nuvarande mätarsiffra på 7 till 8 procent består då borgerliga partier torde ingå i regeringen efter årets val.
Miljöpartiets samarbete med S har medfört för partiet ideologiskt kostsamma kompromisser med starkt minskat väljarstöd med risk
att partiet inte klarar fyraprocentspärren. I motsats till V kan Mp samarbeta med borgerliga partier med undantag av M och Sd.
Det är osäkert om Mp vill eller kan ingå i kommande regering. Den mycket generösa synen på migrationen kan utgöra ett hinder.
Centern har under Annie Lööf utvecklats i mer borgerlig riktning och vill helst ha en alliansregering. Men den mer liberala inställningen i migrationsfrågan kan om den består försvåra samarbetet med övriga borgerliga partier. Därtill kommer att om M överger sin strängare linje kommer sannolikt Sd att gynnas, vilket försvårar kommande regeringsbildning. Då Sd genom
uteslutningar av personer med dokumenterat extrem uppfattning kan komma att uppfattas som ett normalt parti bland övriga
gynnas partiet om inte inre slitningar uppstår. Och då dessutom Kd, Liberalerna och Mp balanserar farligt nära spärren och Gudrun Schymans Feministiska Initiativ vid mätningar uppnått drygt två procent förstår man att vi i höst kan stå inför den svåraste
regeringsbildningen i modern svensk historia.