I dagarna går Nordens största årliga Pride-festival av stapeln i Stockholm. Temat är som vanligt alla människors lika värde och rätten att älska vem man vill. Men den svenska Pride-rörelsen sviker konsekvent sina medbröder och –systrar i Palestina.
Inom HBTQ Sverige anses Israel vara ett mycket bra land dit man gärna åker för att njuta av livet och sin kärlek. Israel är en oas av tolerans i en öken av omkringliggande intoleranta stater vad gäller HBTQ-rättigheter, och den årliga Pride-paraden i Tel Aviv är ett måste för en del svenska aktivister. Men det finns ett problem.
Den israeliska ockupationen av Palestina saboterar effektivt möjligheten för palestinska HBTQ-personer att leva ut sin dröm. Ockupationen omöjliggör varje form av reformerad lagstiftning – någonting mycket nödvändigt i det konservativa palestinska samhället - för att säkra HBTQ-personers rättigheter och hindra diskriminering. Trycket från familj och samhälle att inte vara ”avvikande” är mycket stort. Till Israel kan man inte komma. Israel beviljar inte, och har aldrig beviljat, någon palestinier uppehållstillstånd på grundval av personens sexuella läggning.
På Västbanken innehåller visserligen den jordanska ”Penal Code” (1951) inget formellt förbud mot samkönat sex, och den palestinska myndigheten utfärdar heller inga straff för detta. Likaså ger Palestinas ”Basic law” inget utrymme för diskriminering utifrån sexuell läggning – även om skrivningarna kunde vara tydligare. Men inom bland annat poliskåren finns krafter som ägnar sig åt trakasserier av HBTQ-personer, och det är inte riskfritt att ”komma ut”.
I Gaza är det än värre. Där regleras frågan av det religiöskonservativa styret med hjälp av den brittiska mandattidens ”British Mandate Criminal Code” (1936) som föreskriver upp till 10 års fängelse för sex mellan män. Lesbiska kvinnor nämns visserligen inte i lagen, och anses därför inte behöva straffas. Men isoleringen av Gaza skapar en grogrund för allsköns religiös extremism och diskriminering av oliktänkande.
En reformering av den palestinska lagstiftningen vad gäller HBTQ-personers rättigheter kräver oundgängligen att ockupationen upphör. När svenska HBTQ-aktivister gästar Israel, och lever ut sin kärlek där, slår man undan benen för sina fränder i det ockuperade Palestina, och försvårar deras liv. Frågan borde lyftas i den svenska Pride-rörelsen. Pride måste sluta upp att svika Palestina.