”I första hand ska du försörja dig själv under den tid du väntar på att din asylansökan behandlas”, berättar Migrationsverket på sin hemsida.
Det låter rimligt. Verkligheten är dock att bara cirka två procent av alla asylsökande arbetar. Detta samtidigt som det tar allt längre tid att få sin asylansökan prövad. Den genomsnittliga handläggningstiden kan bli två år, innan den blir kortare igen, spår Migrationsverket.
Två år av sysslolös väntan är ett oerhört slöseri med människors kapacitet. Och ingen mår bra av att vara overksam så länge. För dem som får nej på sin asylansökan kan en anställning dessutom vara en alternativ väg till uppehållstillstånd.
Så varför är det så få asylsökande som jobbar? Ett experiment genomfört av Svenskt Näringsliv nyligen kastar ljus över den saken.
För att få jobba som asylsökande behöver man först undantag från kravet på arbetstillstånd, av Migrationsverket. För att få det måste man bland annat lämna in godtagbara identitetshandlingar.
Sen måste man ansöka om preliminär A-skatt via Skatteverket, som i sin tur begär ett samordningsnummer för personen från Skattekontoret.
För att få ett samordningsnummer måste man lämna in en kopia på sitt LMA-kort, som är ett bevis på att man är asylsökande och får vistas i Sverige. Man ska även lämna in kopia på sitt pass eller id-kort samt undertecknat anställningsavtal.
Problemet är inte bara att processen tar tid och innehåller många moment, utan att de olika momenten krockar med varandra.
Sina id-handlingar har man ju redan lämnat in till Migrationsverket, så att skapa en kopia blir krångligt. För att få ett anställningsavtal måste man normalt lämna sitt samordningsnummer till arbetsgivaren. Samtidigt behöver man alltså ett anställningsavtal för att få ett samordningsnummer. Med andra ord: asylsökande som vill jobba hamnar ofta i ett moment 22.
Så kan vi förstås inte ha det. Reglerna måste förenklas. Det märkliga är att det inte har skett för länge sedan.
Nu stiger paniken på finansdepartementet. Kostnaderna för flyktingkrisen ökar. Nyligen framkom att Migrationsverket och Arbetsförmedlingen tillsammans behöver närmare 160 miljarder kronor extra till och med 2019. Det motsvarar kostnaden för hela rättsväsendet under samma period.
Efter att en flykting fått uppehållstillstånd ska han eller hon ut på arbetsmarknaden. Där har vi den verkliga utmaningen – Sverige har störst sysselsättningsskillnad mellan inrikes och utrikes födda i hela OECD. Lyckas vi inte skapa jobbchanser för fler kommer kostnaderna för bidrag med mera snart att skjuta i höjden.
Å andra sidan: får vi ordning på arbetsmarknaden förvandlas invandringen från en belastning till en möjlighet. Och mycket är vunnet om fler flyktingar kan få in en fot på arbetsmarknaden redan under handläggningstiden.
Det är dags att politikerna tar tag i situationen, och gör det lättare för asylsökande att jobba. Helst redan igår.