Den 10 december 2013 antog riksdagen med bred majoritet propositionen ”En hållbar rovdjurspolitik”. Alliansregeringens proposition syftade till att skapa arbetsro, acceptans och förståelse i en vad det verkar ständigt infekterad fråga. Besluten skulle flyttas från Bryssel närmare dem som direkt berörs. Därmed ville man skapa bättre förståelse för vargpolitiken.
Sprickan mellan S och MP är tydlig på många plan. Det gäller inte minst vargfrågan där landsbygdsminister Sven Erik Bucht (S) gång efter annan viker ned sig för Åsa Romson (MP). Resultatet blir därefter. I somras ville den så kallade samarbetsregeringen återigen utredda en av Sveriges mest utredda frågor, vargjakten, man ville centralisera och tillsätta en kommitté.
De planerna skrinlades dessbättre. Nu gör Miljöpartiet nya framstötar för att runda riksdagens beslut och bakvägen införa de ständiga överklaganden och den centralisering som alliansregeringen ville ta bort. Rättsläget kring licensjakten utreds för närvarande av Högsta Förvaltningsdomstolen. Förutom att försöka kringgå riksdagens beslut försöker regeringen alltså även att åsidosätta den högsta juridiska instansen. Därför lämnade alliansen ett tillkännagivande till regeringen i våras som följdes av ett utskottsinitiativ den 17 november.
Agerandet tyder på en respektlös inställning gentemot de människor på landsbygden som lever i vargtäta områden. Efter nyår finns det ett relativt kort fönster för licensjakt på varg. De organisationer som ville stoppa den nödvändiga jakten hade tidigare i praktiken goda möjligheter att göra så. Resultatet skulle i så fall bli mer tjuvskytte och mer missnöje från dem som redan upplever att ingen lyssnar på dem. Klyftan mellan utsatta människor å den ena sidan och politiken och myndigheterna å den andra skulle vidgas.
I det mycket uppmärksammade fallet vid Molstabergs gård, Gnesta, ställs också människa mot myndighet. Molstaberg ligger i Sjundareviret vilket har medfört att en fårägare har blivit av med ett 60-tal får till följd av vargattacker. Resultatet i denna närmast Kafka-artade process slutade i en polisanmälan mot Molstaberg för brott mot djurskyddslagen. Om man vill kan man tolka förloppet som att den som inte har råd att försvara sig mot omfattande vargangrepp inte bara får skylla sig själv utan även misstänkliggöras och riskera anmälan från myndigheterna.
Som jag har påpekat förr krävs inte bara kompetenta politiker utan även kunniga tjänstemän som både kan och förstår lagens bokstav och dess andemening för att värna utsatta människor på landsbygden.