Sveriges skogar har utan tvekan haft en positiv och stor betydelse i denna utveckling. Skogspolitiken under 1900-talet har också med framgång syftat till att öka virkesproduktionen. Uttaget har dock inte tillåtits överstiga vad skogens tillväxt tål, enligt gängse forskning.
Under 2000-talet är nu målet med högt ekonomiskt välstånd i vårt land uppnått med råge. Tillgänglig forskning visar däremot att uttaget överstiger vad skogens ekosystem uthålligt tål. Varför då fortsätta mot ett mål som redan är uppnått? Om vi istället vill fortsätta med den framgångsrika skogspolitiken, att inte utnyttja skogarna mer än vad de tål. Då handlar det nu istället om en anpassning till vad de skogsekologiska systemen långsiktigt tål.
Enligt tillgänglig forskning krävs att tolv procent av skogsmarken undantas från skogsbruk, i den boreonemorala skogsregionen. Dessa arealer ska istället ha som syfte att bevara de skogsekologiska systemen och den biologiska mångfalden. Härutöver krävs en bra hänsyn på den brukade arealen. På samma sätt som under det förra seklets framgångsrika skogspolitik bör därför målet nu anpassas till vad skogen uthålligt tål.
En ”obligatorisk markavsättning” i samband med ägarbyte av skogsmark skulle kunna vara en väg att uppnå detta mål. Detta på samma sätt som att skogsvårdslagen, i början av förra seklet, blev ett medel att uppnå målet med ökad virkesproduktion. Vid kommande ägarbyte av skogsmark borde därför tio procent av den aktuella skogsmarken undantas från skogsbruk för att bevara, eller återskapa, det skogsekologiska systemet och den biologiska mångfalden.
Avsättningen skulle göras av den tillträdande markägaren, på den köpta fastigheten. Härutöver ska även areal kunna skyddas formellt, eller redan ha skyddats, med ersättning från staten. Hittills omfattar denna areal drygt två procent av skogsmarken i den boreonemorala skogsregionen. Detta skulle, tillsammans med en ”obligatorisk markavsättning” vid fastighetsöverlåtelser, innebära en sammanlagt skyddad areal av tolv procent av skogarna i denna skogsregion. Vilket enligt forskningen krävs för att bevara de skogsekologiska systemen och den biologiska mångfalden.
Avsättningen vid ägarbyten borde göras utan ersättning och vara godkänd för att få lagfart. Avsättningen ska inte påverka äganderätten, men vara långsiktigt bindande genom inskrivning i fastighetsboken. Det ansvar man som ny skogsägare har, för hela det skogsekologiska systemet, blir därmed tydliggjort redan i samband med en fastighetsöverlåtelse!
Nuvarande skogsägare påverkas inte, så länge de kvarstår som ägare. Förutsättningarna för nya ägare av skogsmark blir däremot tydliga redan i förväg. Förändringen av tillgänglig skogsmark för virkesproduktion, och därmed virkestillgången i landet, kommer att ske successivt i takt med att ägarbyten sker i framtiden. Detta ger skogsindustrin möjlighet att i tid successivt anpassa sin produktionskapacitet.
Gemensamt bidrar vi ju alla till att upprätthålla vår välfärd i Sverige. Att betala 25 procents moms på alla köp vi gör är ju idag allmänt accepterat. Det vore väl inte orimligt att vi på liknande sätt hade en avgift direkt till naturen på tio procent, genom skydd av skog vid överlåtelse av skogsmark. Detta för att få behålla våra skogsekosystem och den biologiska mångfalden.
Dessa är en omistlig del av vårt samhälles framtida välfärd!