Okända ubåtar, rysk aggression i Ukraina och upptrappad militär aktivitet på Östersjön har under det senare året inneburit ett nytt normalläge för svensk säkerhetspolitik. Debatten har, liksom emellanåt även överbudspolitiken, inte heller uteblivit. Innan jul debatterades försvarsbudgeten och i och med att Alliansens budget vann gehör innebär detta ökade medel till Försvarsmakten som kan användas till välbehövliga övningstillfällen för svenska soldater och sjömän.
Men debatten om det svenska försvaret handlar långt ifrån bara om pengar. Vilken förmåga och vilka möjligheter vi har att försvara Sverige eller förhindra hot mot landet beror i stor utsträckning på vilka allianser vi bygger. Debatten om ett framtida Natomedlemskap är därför angelägen, inte minst då vi nyligen fått det svart på vitt att Sverige inte kan förvänta sig ett stöd från dem i händelse av ofred.
Hur man resonerar i frågor om säkerhetspolitiska allianser är därför intressanta och Sverigedemokraterna intar i den frågan en särställning. Argumentet, som SD torgför, att Sverige inte ska reta Putin genom att alliera oss med NATO innebär att de bygger svensk försvarspolitik på utgångspunkten hur Ryssland kan tänkas agera.
Med ett sådant resonemang skulle en ökad aggression från Ryssland därmed ytterligare fjärma Sverige från möjliga försvarsallianser även om behovet skulle bli allt mer akut. Därmed låter Sverigedemokraterna indirekt Putin att styra vår säkerhetspolitik. Vi moderater är tydliga att sådana beslut ska fattas självständigt av Sveriges Riksdag, inte utifrån röster i Kreml.
Sverigedemokraterna har även i flera andra sammanhang ställt sig på Rysslands sida. Bland annat har de i riksdagen sagt nej till Ukrainas närmande till Europa genom associeringsavtal liksom motsatt sig ekonomiskt stöd till samma land, trots deras mycket utsatta situation i och med Rysslands ockupation. Att agerande som givetvis applåderas i Kreml. Även vid en jämförelse med andra nationalistiska partier i Europa hamnar Sverigedemokraterna i en särställning i sin inställsamhet gentemot Moskva.
Det finns även mer direkta kopplingar mellan den rörelse som SD representerar och Moskva. I Bryssel har exempelvis deras engelska samarbetsparti uttalat tydligt stöd för Putins auktoritära ledarskap. Deras franska kollegor, Marine Le Pens parti, har till och med erhållit direkt ekonomiskt stöd från Moskva.
Sverige är ett litet självständigt land och ska så förbli. Men för att vi ska kunna garantera detta måste vi ha många goda allierade som även ställer upp när det blir besvärligt. De vännerna har jag svårt se att vi hittar i Moskva.