Rysslands president Putin vill återupprätta så mycket som möjligt av gamla Sovjetunionen och åter göra Ryssland till en maktfaktor i
internationella sammanhang. Som alltid vid presidentskiften blir rivalen USA utrikespolitiskt, i år även särskilt inrikespolitiskt, förlamat. Den amerikanska allmänheten är dessutom ganska krigstrött.
Putin har inte samma inrikespolitiska problem. Han är populär, medierna är statskontrollerade och planer finns att samla och samordna säkerhetstjänsterna till ett superdepartement som kan bli en kopia av sovjetiska KGB vars ledare Putin länge var.
Den starka politiska splittringen inom både EU och USA utnyttjas framgångsrikt av Putin. Inom extremhögern i Europa finns sympatier för hans fasta sätt att styra och då mest märkbart i Frankrike och Ungern.
Syrien är Rysslands enda fasta stödjepunkt i Mellanöstern med band sedan Sovjettiden. Flottbasen i syriska hamnstaden Tartus ger Ryssland tillträde till Medelhavet och har nyligen fått förstärkningar. Ryssland stödjer därför den grymme diktatorn Assad. Utgången av det syriska inbördeskriget blir sannolikt att Assad behåller makten och att Ryssland förstärker sin ställning i landet.
Midre uppmärksammat är att Ryssland stödjer den ena av Bosniens två autonoma republikers, Republika Srpska, planer på att bilda en egen serbisk stat. Det finns starka historiska band mellan serber och ryssar. En splittring av Bosnien skulle öka Rysslands möjligheter att vinna inflytande på Balkan och söderifrån få ökat inflytande över Europa.
För oss i norr är Rysslands aktiviteter i Östersjöregionen med Baltikum och Sverige i blickpunkten. Då de tre baltiska staterna är Natomedlemmar torde ingen risk för omedelbar intervention föreligga. Oroligheter i Baltikum kommer sannolikt att beröra Sverige. Ryssland har nyligen installerat kärnvapenbestyckade robotar med en räckvidd över stora delar av södra Sverige i enklaven Kaliningrad.
Provocerande kränkningar av svenskt territorium har tidigare ofta förekommit. Sverige liksom andra länder utsätts också för ryska cyberattacker. Det är inte bara försvaret utan även känsliga viktiga IT-system som drabbas.
Gotland anses vara Östersjöns lås. I samband med demokratioptimismen efter Sovjetunionens fall avskaffades öns alla fyra regementen – en åtgärd som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar bär ansvaret för. Med facit i hand borde åtminstone något
regemente lämnats kvar på Gotland.
Sverige har 97 JAS Gripen-plan, de flesta toppmoderna. Beslut finns att anskaffa 60 av den tekniskt nya E-versonen men samtidigt vill man avveckla de nu i tjänst varande fullt moderna planen och plocka vissa delar från dem. Nog borde åtminstone en del av de 97 planen bibehållas. Flygvapnet riskerar annars att bli för svagt i vår oroliga omvärld.