Trots Socialdemokraternas löften i valrörelsen om att inte höja drivmedelsskatterna innehåller höstbudgeten höjda punktskatter på bensin och diesel. Samtidigt föreslås en förändring i lagstiftningen som innebär att framtida höjningar av bensin- och dieselskatten kommer ske automatiskt, helt utanför riksdagens kontroll. Frågan om vi har en opposition ställs på sin spets till följd av denna principiella förändring.
För att undslippa minskad popularitet har regeringen låtit genomföra en förändring i lagstiftningen som innebär att framtida höjningar av bensin- och dieselskatten kommer ske automatiskt helt utanför riksdagens kontroll. De behöver med andra ord inte presenteras på någon obekväm presskonferens eller i riksdagen.
Vad det handlar om är regeringens förslag om att införa en ny modell för årliga automatiska höjningar av skatten på bensin och diesel. Utöver dagens årliga justeringar med konsumentprisindex (KPI) vill man också årligen räkna upp skatten med ytterligare två procentenheter, vilket anges motsvara en schablonmässig real BNP-tillväxt. Detta med start från 1 januari 2017. Det skulle kunna innebära en ökning av skatten på 76 procent år 2030 – en höjning som saknar historiskt motstycke.
För det första anser vi att man starkt kan ifrågasätta ett system för automatisk årlig punktskattehöjning, med så kallad ränta på ränta-effekt, utan att beslut behöver fattas av riksdagen. För det andra föregås förslaget av en minst sagt kortsiktig och grund konsekvensanalys av förslagets effekter på näringslivet, trots Socialdemokraternas tidigare löfte om att varje politiskt beslut skulle vägas mot dess effekter på sysselsättningen.
I de underlag som föregåtts av lagändringen finns enbart en diskussion om jord- och skogsbrukets konkurrensförmåga. De blir fullt kompenserade för skattehöjningen på drivmedel år 2016 vilket är rimligt men förslaget kommer även innebära kontinuerliga och kraftigt ökade pålagor på transportsektorn. Att regeringen struntar i att grundligt utreda konsekvenserna för näringslivet och jobben är ytterst anmärkningsvärt och svårbegripligt.
Regeringens förslag är en viktig principfråga som bör utredas på ett transparent sätt och analyseras grundligt innan det blir föremål för ett riksdagsbeslut. Nivån på skatter och avgifter bör avgöras genom väl konsekvensanalyserade politiska beslut utifrån relevant underlag och inte genom årsvisa automatiska schablonuppräkningar.
Rimligen borde ett beslut om automatisk uppräkning ligga utanför Decemberöverenskommelsen. Dels eftersom det innebär en principförändring, dels eftersom förslaget inte bara rör den budget som nu läggs, utan även framtida budgetar. Här har den borgerliga oppositionen ett gyllene tillfälle att visa handlingskraft genom att rösta ner förslaget och därmed motbevisa åtminstone delar av kritiken mot Decemberöverenskommelsen.