Enligt Svenska Jägareförbundets uppgifter för 2013 så kostar regeringens rovdjursutredning 160 miljoner kronor. Särskilda satsningar på rovdjursfrämjande åtgärder 40 miljoner kronor. Rovdjursstängsel 600 miljoner kronor. Förluster från kött från rådjur och älg 600 miljoner kronor. Till detta kommer att förlusterna för köttet som skänkts till rovdjuren måste på något sätt kompenseras med importerat kött för cirka 600 miljoner kronor, som ofta innehåller mängder med diverse kemikalier och mediciner som är hälsovådliga. Slutnotan efter kompenseringen av importerat kött ligger då på över två miljarder kronor per år, för den förda rovdjurspolitiken i vårt land.
Det finns en del som vill påstå att detta stora belopp skulle vara en miljösatsning. Ni kan ytterligare se en del negativa effekter av rovdjurspolitik i punktlistan som följer:
• Kompensationerna av förlusterna av viltkött får följden att åkermark tas i bruk för produktion av kött, vilket ofta sker i främmande land. Där dessvärre diverse kemiska preparat används som visats sig göra köttet olämpligt som människoföda, trots det så krängs det i våra affärer.
• Alternativt är att kött importeras från till exempel Sydamerika, där man hugger ned regnskog för att få till köttproduktion, vilket sker utan hänsyn till vare sig urbefolkningen eller att regnskogen är med att producerar syre och förbrukar koldioxid. Jag förstår inte hur man kan få det till att det miljövänligt.
• Ytterligare en negativ konsekvens av den förda rovdjurspolitiken är att rovdjuren sprider sjukdomar typ: salmonella, rabies, trikiner, bandmask och så vidare.
En del vill hävda att de stora rovdjuren tillhör den svenska faunan av historiska skäl. Jag vill påpeka att vi tidigare också har haft loppor, skabb, bagg och vägglöss. Ska även de ges ett samhällsskydd?